Posts from the ‘fritid’ Category

På den åledska fotofronten mycket litet att rapportera.

Det är tur att man inte är nervöst lagd. För även om friheten som egen är gränslös jämfört med en genomsnittlig löneträls har friheten en baksida. Nämligen den att om kunden inte ringer, blir det heller inget smör på brödet. Om det ens blir något bröd att smöra. Oftast jämnar det ut sig i längden; en bra månad följs av en dålig som följs av en bra. Och så vidare. Och de veckor kunden verkar ha annat för sig än att lägga ut jobb kan man ju med fördel ägna sig åt att böka i trädgårdslandet, baka bröd (som ju i och för sig kanske då får ätas utan smör), uppdatera hemsidor eller helt enkelt bara rulla tummarna. Men det beror förstås på hur man är lagd. En kompis till mig jobbar huvudsakligen som frilansande tv-fotograf och reser jorden runt på spännande jobb, drar in massor av stålar men tror att varje jobb är det sista före den Stora Konkursen. Jag roade mig nyss med att kolla omsättningen för en annan frilansplåtis som det går oerhört bra för just nu och är med i tvsoffor och tidningsartiklar och utställningar och jag vet inte vad. Men med tanke på vad allabolag.se anger för årsomslutning är det nog knappt ens barkmjöl i vederbörandes bröd. Och ändå verkar fotografen hur glad och nöjd som helst, av fejsbokuppdateringarna att döma i alla fall. Så vad blir kontentan av allt det här då? Ja säg det. Kanske att det är jäkligt fint att vara frilans, det ojämna cashflowet till trots. Om man bara har nerver nog att vänta tills nästa gång kunden hör av sig.
Fötterna här nedan är förresten mina båda två. Det lilla avtrycket från 1979 ungefär, i höladans golv hemma i Björkenäs och den av barnhand nagellacksprydda diton också min, fast anno 2012.

Annonser

Till skogs

Hej, det är jag igen. Hemmapappafotografen som bloggar alldeles för sporadiskt, jag vet. Inte så att det saknas ämnen att skriva om, men med två kids hemma räcker som alla småbarnsföräldrar vet tiden sällan till mer det allra nödvändigaste, om än det. Dessutom har jag ett växthus som ska upp (trodde det var lätt, men det var svårt), jobb som ska göras (och exempel på dem kommer ju när de varit i tryck. Om jag får reda på när de gått i tryck det vill säga).
Men jag ville i alla fall dela med mig av lite jaktbilder från häromdan. Eftersom jag deltog aktivt själv, alltså med bössa, blev det lite si och så med plåtandet. Och gubbarna blir så sura när man fotograferar istället för att hjälpa till med att släpa döa tjurar över stock och sten. Jaja, jag slapp i alla fall gå några långa drev över sura mossar och genom täta granbestånd infesterade med älglöss. Tack för det. Inget bly i luften för min del, men totalt tolv älgar i sikte i går var ju rätt trevligt det med, även om somliga trodde bössan kärvat igen eftersom jag inte sköt på dem. Ja hitta på en trädpenetrerande ammunition så ska jag nock fan skjuta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

From the forrest and the city

Sunday in September and fall is doubtlessly over us. I was thinking about getting my running shoes on and hit the trail, but nightfall comes so quickly this time of year that before I had even started looking for my training outfit it was pitch black outside. And since my regular running course includes parts in the deep djungle of Åled where no city lights reach, I decided to postpone the whole deal. Wouldn´t want to risk a sprained foot with tons of work coming my way next week, right?
Speaking of forrests, they say the woods are full of chanterelles this year. Well, that´s what they say on tv , broadcasted from Stockholm where they have no boars. If you´ve ever seen a forrest inhabited by wild boars, you know that there will no eatable mushrooms left for you. The boars ate them all. I hate boars.
Today´s pictures inhabit no pigs, but my daughter and her cousin, in the woods. Looking for non existent chanterelles.
The other one hasn´t got any chanterelles in it either, but quite a bit of smog. It´s Shanghai, and I took it in 2009 when I and reporter Mia Sahl was over there to check out the solar eclipse. A failure that, too, as the sky was overcast and it simply went black. No more, no less. But the view from Shanghai world financial center a couple of days earlier was magnificent!

Tomorrow I´m going to set up the darkroom again. It´s about time…

Summer days, soon to be gone.

The world´s cutest papergirl

What more could one ask for on a saturday morning?

Nova badar, pappa plåtar.

Dimma+snö=fint.