Jag brukar inte ha så ont av höstmörker, men i år tycker jag faktiskt november är mörkare och ruskigare än vanligt. Kanske beror det på att sommaren såg likadan ut, marginellt ljusare bara och lite grönare i buskarna. Eller på att kunden verkar ha trillat av pinn. Sysslolöshet kan verkligen driva en till vansinne. Tur man har ungarna att öva på, så inte utrustningen fullständigt möglar ihop.
Idag tänker jag särskilt på våra vänner Niclas och Marianne, som just förlorade sitt ofödda barn. Jag vet att ni längtat så efter honom. När man ojar sig över skrik, matkladd och sömnlösa nätter är det lätt att glömma hur lyckligt lottad man faktiskt är, mitt i vardagsmisären.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Advertisements