Det är tur att man inte är nervöst lagd. För även om friheten som egen är gränslös jämfört med en genomsnittlig löneträls har friheten en baksida. Nämligen den att om kunden inte ringer, blir det heller inget smör på brödet. Om det ens blir något bröd att smöra. Oftast jämnar det ut sig i längden; en bra månad följs av en dålig som följs av en bra. Och så vidare. Och de veckor kunden verkar ha annat för sig än att lägga ut jobb kan man ju med fördel ägna sig åt att böka i trädgårdslandet, baka bröd (som ju i och för sig kanske då får ätas utan smör), uppdatera hemsidor eller helt enkelt bara rulla tummarna. Men det beror förstås på hur man är lagd. En kompis till mig jobbar huvudsakligen som frilansande tv-fotograf och reser jorden runt på spännande jobb, drar in massor av stålar men tror att varje jobb är det sista före den Stora Konkursen. Jag roade mig nyss med att kolla omsättningen för en annan frilansplåtis som det går oerhört bra för just nu och är med i tvsoffor och tidningsartiklar och utställningar och jag vet inte vad. Men med tanke på vad allabolag.se anger för årsomslutning är det nog knappt ens barkmjöl i vederbörandes bröd. Och ändå verkar fotografen hur glad och nöjd som helst, av fejsbokuppdateringarna att döma i alla fall. Så vad blir kontentan av allt det här då? Ja säg det. Kanske att det är jäkligt fint att vara frilans, det ojämna cashflowet till trots. Om man bara har nerver nog att vänta tills nästa gång kunden hör av sig.
Fötterna här nedan är förresten mina båda två. Det lilla avtrycket från 1979 ungefär, i höladans golv hemma i Björkenäs och den av barnhand nagellacksprydda diton också min, fast anno 2012.

Annonser