Archive for juni, 2012

En röst har tystnat

Hörde på radion att mannen med rösten, Hans Villius har kastat in handduken, 88 år gammal. Jag fotograferade en föreläsning med honom för rätt många år sen, och efteråt frågade jag om det möjligen gick an att få ta lite fler porträttbilder av honom dagen efter. Och jodå, det gick alldeles utmärkt det sa Hans på sin mycket karaktäristiska småländska. Strax efter frukost träffade jag honom så igen på hans hotellrum, och riggade upp min gamla Pentacon six. Så här blev det. Rätt fint tycker jag, i sin enkelhet.

 

 

 

 

 

Annonser

Volvo Winners cup, ladies soccer – and 20 million japanese viewers

Today USA and Japan clashed on swedish ground, at Örjans vall soccer arena to be precise. The battle was a part of Volvo Winner´s cup, whatever that is. Never heard of it before, but then I´m not a big soccer fan either. But my friend Jari at Hallandsposten tipped me off about the japanese media coverage which he said was something out of the ordinary. Then I read somewhere that some twenty million japans will be watching the game. Awesome! Of course I need to shoot the most viewed soccer game in the history of Halmstad! And seeing the media cirkus also drew some, I must admit. The japs were truly all over the place, hauling not on or two cameras each, but four! The myth about japanese people and cameras is not fake, that´s for sure.  Well, here´s some pix from today. Enjoy!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Macro, maybe cool?

I bought myself a macro lens a while ago, not so much for bug photography as for wedding rings and dito details. I guess that also means having to drag along a tripod, at least if I want to get sharp images of those diamonds and engraving. And I´m sure the clients like sharp images as much as I hate tripods. Nowadays macro photography has gotten a new dimension with photoshop stacking. Normally macro work suffers from lack of depth of field. When you get really close to those bugs (or rings) it´s almost impossible to get the whole thing in focus. It´s like well, do I want the right or left eye of this dragonfly sharp? hmmm. So what about that stacking? Well, you put your camera on a tripod, focus on the nearest thing you want to be sharp, snap the shutter, move focus a tiny bit further away, click again and repeat as many times as needed. The you load all the images into photoshop, hit the magic button and then all you have to do is sit back, listen to the sweet sound of your processor working its electronic ass off with trying to get your pieces together. I´m just in the learning process of this, so I don´t have anything to show you just yet other than two mating bugs. No photoshop stacking, no tripod (and thus somewhat blurry).
If and when I have time and inspiration to dig deeper in the macro world I´ll show you some more. Until then, do check out this site.

Image

The world´s cutest papergirl

What more could one ask for on a saturday morning?

En lave knäck

Kom jag tillbaka från Svalbard? Eller serverades det dagens fångst ”fotograf  à la minute” på isbjörnarnas lunchbuffé? Nädå, jag hann knappt utanför tättbefolkat område alls under vår vecka på 78:e breddgraden. Jobben föll på plats det ena efter det andra. Mycket möjligt att jag glömt nåt, men de här hjälpte vi med finfina reportage från Svalbard: Allas, Platsjournalen, ATL Magasinet, Göteborgsposten, Aftonbladet härligt hemma, Frihet, Motdrag. Åsså eventuellt ett par rena bildjobb åt Scanorama och Runners World. Inte illa från ett ort stor som Getinge ungefär! Runners world ja, åt dem plåtade jag Spetsbergen maraton, världens nordligaste maraton på fast mark. Och mitt enda alibi för att få fara runt beväpnad! Man vet att man ser jönsig ut när tävlingslöparna stannar i steget, halar fram pocketkameran och bränner av en blixt mot en, mitt under loppet. Ja ser här får ni se.Bläddra ner en bit så får ni se John Wayne anno 2012.
Eftersom jobben inte varit i tryck ännu kan jag förstås inte visa dem, men de kommer vad det lider. Tills dess får ni se lite annat gott och blandat från de senaste månaderna. Jag hoppas hinna blogga aningens oftare än på sistone, men jobb och barnskötsel har företräde som ni säkert förstår.

Vid världens ände

Longyearbyen är ingen vacker by. Det är skräpigt, hus och byggnader ett sammelsurium av hightechdesignade rymdskepp (Universitetet Unis) och hotell av drivved (Mary Anns polarrigg, där jag sitter och skriver just i detta nu). Och överallt ett fint täcke av koldamm. Hade det inte varit för kolbrytningen hade det sannolikt inte funnits några människor alls här, förutom kanske en och annan norrskensforskare. Nu bor ett par tusen här, förmodligen i ett av världens mest multikulturella sammhällen sett till sin storlek. Kan du bara försörja dig får nämligen vem som helst flytta hit. Blir du arbetslös, gammal, sjuk eller bara missköter dig i största allmänhet är det enkel biljett härifrån som gäller.
Svalbard med sina tre samhällen är verkligen utkastat vid civilisationens yttre gräns. Naturen är oförlåtande, vilket de fastboende gärna berättar om. En påstruken herre frös fast i isen ute i fjorden när han av outgrundlig anledning gett sig ut där mitt i natten och tidvattnet drog in. En annan vaknade i hyttan de lånat av att en isbjörn var på väg in genom fönstret. Lyckligtvis hade han en yxa inom räckhåll och gav nallen ett hugg över skallen vilket fick honom att surmulet backa ut igen. Andra har inte haft samma tur, och senast i fjol blev en 17-åring dödad och hans tre-fyra kompisar svårt skadade av en isbjörn när de var ute och campade och inte fått ordning på isbjörnsväkteriet. Så fort man rör sig utanför bygränsen är beväpning ett måste, för björn kan dyka upp var som helst, när som helst. Ja för ett par år sedan klev en kvinna nästan i famnen på en rackare som lagt sig för att vila. Var? Alldeles utanför knuten på hotellet där jag sitter och skriver…

För min och kollega Karins del har det dock inte blivit mycket till utflykter i det vilda. Hela veckan är fullbokad med intervjuer och reportage. Igår träffade vi Viljar Hanssen, en av de AUF:are som blev skjuten men överlevde Utöya och imorron väntar Spetsbergen Maraton.
Nu, mera jobb!ImageImageImageImage