Det är inte lätt att samtidigt vara pappa, fotograf, egen företagare och bloggare. Det ska ni ha väldigt klart för er. I kampen mellan kontorsarebete, blogginläggande och skrikande barn vinner nästan alltid, just det: de skrikande barnen. Förmodligen har naturen inrättat det så att ljudet från skrikande barn är det mest irriterande som överhuvudtaget går att tänka sig, och därför måste det fås att upphöra snarast möjligt. Till exempel genom att stoppa vällingflaska, potatismos eller napp i det ljudande hålet. Och då hamnar ju övriga sysslor på efterkälken. Idag har jag ägnat en förmiddag åt att försöka komma i kapp med just bokföringen, och har till och med skaffat ett mycket snillrikt program som det ska vara mer eller mindre idiotsäkert. Och det gick ju ganska bra tills jag kom till det där med att kontera skatter, avgifter och lön till anställda (det vill säga mig själv). Plötsligt var det allt annat än enkelt. Min hjärna kan helt enkelt inte ta till sig det där med debet och kredit och allt vad det heter. Oerhört okreativ aktivitet, det där med bokföring. Om man inte heter Sigvard Marjasin förstås. Att folk kan välja att ägna ett yrkesliv åt nåt så vederstyggligt, och hålla på att böka i andras pappersexercis är ju faktiskt helt obegripligt. Usch, usch, usch.
Roligare då att plåta tycker jag. I senaste Vårdfokus bidrog jag med två bilder, en på Levi som just får sitt PKU-prov taget, och ett porträtt på en chef inom vården. Klart att lillebror skulle få vara med i samma tidning som syrran (bilden på Nova orsakade ju ett hiskeligt rabalder eftersom sköterskorna på bilden inte hade reglementsenlig klädsel). Och vad gäller chefsbilden hade jag lite tur, som man ju ska ha. Istället för att bara ha en bild på en chef på ett kontor tänkte jag att det kunde vara trevligt med en vårdchef ute i verksamheten, och körde sålunda ut nämnda chef bland gamlingar och vårdpersonal, som just för tillfället var inbegripna i ett spännande parti fia med knuff. Att den gamle mannen sen helt på eget bevåg bestämde sig för att klappa chefspersonen på kinden samtidigt som hans kvinnliga medspelare tog sig en tupplur i rullstolen, ja det var ju bara himla bra det!
Imorron tänkte jag dela med mig av ett misstänkt fall av reklamretouch gone bad, så stay tuned…

 

Annonser