Archive for mars, 2012

Bara en bild

Annonser

Snart 50000!

Oj, ser att det bara är några läsare kvar till 50 000 besökare! Jag bockar och tackar allra ödmjukast för visat intresse. Det måste ju premieras på nåt sätt…. Är du nummer 50 000? Ta då en skärmdump och mejla till mig, så lovar jag att du vinner nåt slags pris. anders@andersa.com är adressen. Lycka till!

152,8 db nostalgi

En gång för länge sen, långt innan de gråa håren och vällingkräkfläckar på axeln gjort entré, höll jag på med bilstereobyggande. Ja, jag vet att det är rätt blöjraggigt och väldigt ohippt. Men faktiskt också väldigt kreativt och roligt att hålla på med, om än ganska kostsamt för en ostlageranställd 20-åring. Har man aldrig känt ett par tolvor med rejäla magneter få hjärtat att slå dubbelslag är det nog svårt att förstå lyckan i glädjen över att ha lyckats snickra ihop en välavstämd sjunde ordningens bandpassbaslåda. Har jag rätt?
I förmiddags blev jag därför väldigt glad, och nostalgisk. För även om det rimligen borde vuxit upp flera generationer unga killar (och tjejer) med billjudsintresse sen jag själv höll på är det ganska sällan man hör det dova dunket i 120 bpm utmed vägarna nuförtiden. Förmodligen för att bilarna är så helintegrerade och svårmekade att man liksom inte vågar ge sig på en dörrsida med sticksågen. Risken är ju överhängade att man får en airbag i ansiktet, eller nåt åt det hållet.
Var var jag.. Jo, jag var nere hos bilmekaren i byn för att sula om bilen, när Roger från Oskarström dök upp med sin blåa opelskåpbil. Eftersom hela kärran var full av diverse bilstereostickers räknade jag snart ut att killen fortfarande höll på med just billjud. Och om han gjorde! I skuffen satt bortåt tio extra bilbatterier. På min tid fanns det de som hade ett extra att driva slutstegen med. Men så hade också Roger lite mer kräm i sina grejer än vad som var vanligt 1993. Roger hade två slutsteg (vilket betyder förstärkare på svenska) om sammanlagt 12600 watt. I sin tvåsitsiga opelskåpbil. Alldeles bakom öronen i kupén satt två stycken 18-tumsbasar, som Roger lovade gick att skrämma upp i hiskeliga 152,8 decibel. Med lite finjustering av basporten skulle det nog gå att få upp ljudet ytterligare ett par decibel eller så, trodde Roger själv. För er som inte har koll på hur 153 decibel låter kan jag avslöja att det ungefär motsvarar två stycken jumbojetar som startar.
Inne i en tvåsitsig opelkupé.
Jag tror faktiskt inte du behöver tweaka den där basporten Roger….
Image

Nattliga vedermödor som pays off – ibland.

Vi har en liten kille som heter Levi och snart fyller ett halvår. Han gillar att äta. Hela tiden. Levis mamma har förvisso ordnat det fint med två laddade flarror att trycka i truten så fort det börjar knorras om nätterna. Men det börjar ändå bli ganska tjatigt med detta ständiga svullande på opassliga tider. Och när den färdigapterade ammunitionen tryter framåt fem-sex på morgonen får man ju masa sig upp och blanda till en tredje flaska vidrig bröstmjölksersättning. Har ni smakat det nån gång? Gör inte det, för det är inte gott. Inte alls faktiskt.
Nån enstaka gång kan man ändå få en liten payback för frukostfixandet i svinottan. I morse såg det ut så här från köksfönstret. Rätt trevligt faktiskt. När Nova – som förstås vaknat av slamrandet i köket kom tassande utbrast hon, helt logiskt:
Titta pappa! Stjärnor!

Nä, jag har inte trillat av pinnen

…fast jag förstår om ni tror det. Bloggat har jag inte gjort på eeevigheter, vilket jag förstås ber om ursäkt för å det allra ödmjukaste. Jag har just inte haft något av vikt och värde att rapportera om. Jobbat har jag gjort en hel del, men det mesta är fortfarande opublicerat tyvärr. Men det har snurrat på med begravningsmuseiföremål, företagshockeymatcher, städföretagsvd:ar, reumatiska barn, hunddagisknäck… Äh, det sistnämnda kan jag nog bjussa på en liten bild från. Läs mer i nästa nummer av Hallands affärer, när nu det kommer ut.
Härom helgen var det pressfotografernas Oscarsgala, det vill säga Årets Bild. I år hölls prisutdelningen i Malmö och vi var en liten delegation som for ner för att stötta allas vår Roger ”Big Rog” Larsson, som kammade hem guldet i sportreportageklassen med sin något ålderstigne pingisspelare. Riktigt kul! Se det här.
Jag tror inte det var några direkta skrällar, snackisar eller skandaler i årets upplaga. Årets bild från bombdådet i Oslo kändes ju rätt självklar. Den enda skandalen stod middagsarrangerande Moriska paviljongerna för, som för 600 spänn lyckades få fram varsin liten förrättsportion med libanesisk plockmat samt en kula halvsmält GB bigpack och lite frusna blåbär till efterrätt. Dessutom lär kocken ha fått sparken på stående fot under middagen. Undra på det…
Roligt i alla fall att träffa en massa gamla kollegor och kompisar som man träffar alldeles för sällan.
Om två år ska vi försöka få Årets bild-galan till Halmstad. Ni kommer väl?!