Egentligen är jag inte alls fotograf. Alltså inte om man ser till vad jag utbildat mig till. På pappret är jag faktiskt radiojournalist, tro det eller ej. På Ädelfors folkhögskola fanns tidning eller radio att välja på inför specialiseringen under andra året. Och eftersom jag tragglat med notiser och rubriker i ett år valde jag radio för att lära mig nåt nytt. Men som radiojournalist har jag till dags dato inte jobbat en enda sekund. Och så är det nog för de flesta, för att få (fast) jobb som radiojournalist i Sverige är ungefär i samma liga om att få jobb som statsminister. Min vän Andreas i Örebro hade fast anställning på Utbildningsradion i samma stad. Ända tills de la ner hela redaktionen för ett antal år sen. Nu hankar han sig fram på vik, projekt och andra anställningsformer i skymningslandet som stavas LAS. En annan klasskompis från Ädelfors hade bättre tur; den som brukar lyssna på Mix megapol har garanterat hört Madeleine Kihlmans väna stämma. Förstår dock inte hur hon pallar med den där fjanten Timell, bror till den hyggligt överexponerade och överallt förekommande Martin med samma efternamn.
Från min hemby Odensjö kommer, förutom jag själv då, faktiskt ytterligare en radiojournalist. Fast Ola Hemström är programledare i P1:s Tendens och kan nog med lite mera fog för påståendet kalla sig för just radiojournalist. Utan tvivel Odensjös mest hörda röst i världen.
Nä, radio kommer jag aldrig jobba med. Däremot kommer skrivandet till nytta med ganska ojämna mellanrum. Helst fotograferar jag och har någon annan till att skriva. Det brukar bli bättre att koncentrera sig på en sak. Eller så är jag bara lat. Men häromdan ringde i alla fall tidningen Frisör och undrade om jag kunde hjälpa dem med en liten grej i text och bild. Och det är ju roligare att säga ja än nej! Enda abret var bara att eftersom tidningen vänder sig till frisörer måste frågorna och texten vara initierade och på fackmannanivå. Jo, fast nu är ju inte jag frisör dårå, utan har mest med såna att göra när spegelbilden inte längre erbjuder en frisyr utan en pälsmössa. Och då blir det ju svårt att ställa initierade frågor eftersom jag liksom inte har en susning om vad en sån fråga skulle kunna handla om. Efter inte allt för mycket slit fick jag dock iväg både text och bilder till redaktörskan, som omgående mejlade tillbaka och berömde bilderna. Själva artikeln nämnde hon just ingenting om, så antingen var den väl okej eller… inte.
Dagens ögonfägnad blir Sara Beischer, som helt galet vältajmat kom ut med sin debutbok om hur det går till i äldrevården samtidigt som det visade sig att personalen på somliga äldreboenden fått order om att väga blöjorna vilket fick herrarna i Carema med flera att börja flacka med blicken.
Sara plåtade jag faktiskt två dar i rad, åt olika tidningar. När de kommit ut hoppas jag kunna visa lite mer.

Annonser