I natt var jag ute på ett sånt där jobb man faktiskt fasar för. Vid midnatt ringde bildredaktören på Aftonbladet och berättade att en försvunnen fyraåring förmodligen hittats död. Dödstrött, yrvaken och med en klump i halsen styrde jag på öde vägar mot Ljungby. Mycket riktigt visade sig den lille killen vara död och det går förstås inte ens att föreställa sig vilken avgrund som öppnat sig under den drabbade familjens fötter denna kväll. Märkligt nog visade sig fyraåringen ha bott på samma gata, i samma hus och samma uppgång som jag själv bodde i under ett år eller två för tolv år sedan.
Men jobbet måste göras, och efter ett par timmar kunde jag så äntligen åka hem och få lite välbehövlig sömn.
Usch.

 

Annonser