Draconiderna. Smakar inte det ordet som något taget ur Star trek? Som någon ondskefull klan med ”cloaking device” påskruvad för att osynligt kunna smyga sig på Kirk och de andra gubbarna med tajta dräkter och spetiga öron?
Hursomhelst. Meteorsvärmen med scifi-namnet verkade i förhandsrapporterna kunna bli ett riktigt skådespel med upp emot 1000 sjärnfall i timmen. I bästa fall. Men hur ofta råkar man ut för det där ” i bästa fall”? Mera sällan skulle jag tro.
Ståendes ute på en åker i Åled kunde vi i alla fall räkna ihop ett par dussin bleka små streck på himlen under de kanske tjugo minuter vi stod med blickarna uppåt. En närapå full måne dränkte förmodligen lika många till, tyvärr. Jag testade med en kamera på staiv med 15 mm fisheye påmonterat och 30 sekunders slutartid, och en handhållen med 16-35:an på, den också med 30 sekunders slutartid. Två knappt skönjbara meteorer fastnade på fiskögat och en lite bättre på den andra. Jag räknade med att de snabba stjärnskotten skulle bli skarpa även på den handhållna, och det visade sig ju stämma.
Bättre lycka nästa gång!

Annonser