Idag var jag i Skåne och jobbade lite åt ett kundtidningsföretag. Vi tjötade lite med folk på fabriken och sådär, och sen skulle vi göra en enkät med några locals också. Många, kanske de flesta, som jobbar inom media avskyr att göra enkäter. Ja ni vet, såna där när en reporter och fotograf står på torget och frågar fem random typer vad de tycker om veckans snackis eller nåt. Helst ska man försöka sprida gracerna hyfsat: En medelålders man, en medelålders kvinna, någon ungdom, en invandrare, kanske en handikappad (eller heter det kanske funktionsnedsatt numera?) och hittar man en kändis som grädde på moset är man liksom hemma. Medelålders man, inga problem. Ungdomar: Nästan alltid hugg på första försöket. Invandrare: garanterat hugg på första försöket. Handikappad/kändis:Brukar också gå fint och enkelt att få med i vi fem-skaran. Om man nu tillåts generalisera en smula.
Men så var det där med medelålders kvinnor.
Någonstans efter 40 men före 70 händer något. Helt plötsligt är det fullständigt omöjligt att ställa upp på en sketen enkätfråga. Och ska det vara bild också? ALLLLLDRIG i LIIIIVET!
– Men, du ska bara svara på vad du tycker om det envetna regnandet?
– Nääää du, det kan jag absolut inte svara på.
Och så ojas det över att det bara är gubbar i tidningar och i tv. Ja så länge man inte meddelst vapenhot får tvinga sig till enkätsvar av folk lär det nog så förbli. För kan man inte skänka yttrandefriheten två minuter av sitt liv för att svara på en i de allra flesta fall alldeles harmlös fråga lär man sannolikt inte öppna truten när det verkligen gäller nåt som betyder nåt.
Är det en generationsfråga? Eller är det bara så att medelålders kvinnor hamnar i nåt slags jantelimbo som gör det omöjligt för dem att uttala sig offentligt om någonting alls?
Nu har jag skällt av mig.
Imorron, eller när det nu blir, tänkte jag visa lite av mina Greenpeacebilder från i somras. Det blir fina grejer det!

Annonser