Inget är väl som de. Väntans tider alltså. Egentligen ska Novas lillasyskon komma om knappt två veckor, men initierade källor gör gällande att nedkomsten blir betydligt tidigarelagd. Och då törs man ju inte fara iväg allt för långt på uppdrag. I eftermiddags ringde Greenpeace (som jag ju var i Haparanda och jobbade för tidigare i år) och undrade om jag kunde åka iväg på ett hemligt uppdrag på lördag. Nja, det gick ju förstås inte så bra, såvida inte det handlar om en aktion för ginstens bevarande i grushålan i Spånstad. Vilket det förstås inte gjorde. Det var det tredje jobbet jag tackade nej till på lördag. Känns… ovant.
Anyhow.
Som ögonfägnad idag blir det en liten bild på dottern, som fått mammas fåtöljkartong ombyggd till koja. Fantasi är den bästa leksaken!

Måste apropå Nova berätta en skojig grej hon gjorde idag. Jag vet att det sällan blir lika roligt när man berättar om något som ungar gör, men jag gör ett försök.
Nova gillar att kolla på Nicke nyfiken på ps3:an. Bara att ploppa i dvdn så sköter det sig nästan självt. Men av nån anledning byter den språk emellanåt till finska.
Idag när jag satt och jobbade eller nåt vid datorn så kom hon och ställde sig i dörröppningen, pekade bort mot tv-rummet och sa ”blablublaublub”. Jag hajade inte riktigt vad hon menade utan följde med till teven. Och där stod Nicke nyfiken på, babblandes på finska!
Mycket skojigt, tyckte i alla fall pappa.

Annonser