Archive for september, 2011

Jonas Bergqvist

Ett företag i bemanningsbranschen ringde häromdan och undrade om jag hade lust att ta lite bilder på AJ-produkters vd, den trefaldige världsmästaren i hockey, Jonas Bergqvist.
Jomen visst hade jag det.
Så här blev det:

Karaktärsmord

Anders Andersson är inte bra att heta. Det tycker åtminstone DN:s Lena Andersson. Ja läs själva här Jag funderar starkt på att skanna in några av citaten och trycka upp dem på fin canvastavla att hänga på kontoret. Kanske bra att snegla på de dagar man känner sig oövervinnerlig, eller nåt.
Jag lovade ju bilder från greenpeacejobbet i Haparanda tidigare i somras, men i skrivande stund hittar jag förstås inte den mappen. Bara en bild hittar jag, fast den är å andra sidan nog den bästa jag tog däruppe. Den föreställer den tyske aktivisten Malte som just kedjat fast sig vid en lastbil full av GMO-potatis. Potatislagerägarens mamma tycker det verkar onödligt, det Greenpeace håller på med.
Fler bilder kommer när jag hittar dem!

De osynliga

Idag var jag i Skåne och jobbade lite åt ett kundtidningsföretag. Vi tjötade lite med folk på fabriken och sådär, och sen skulle vi göra en enkät med några locals också. Många, kanske de flesta, som jobbar inom media avskyr att göra enkäter. Ja ni vet, såna där när en reporter och fotograf står på torget och frågar fem random typer vad de tycker om veckans snackis eller nåt. Helst ska man försöka sprida gracerna hyfsat: En medelålders man, en medelålders kvinna, någon ungdom, en invandrare, kanske en handikappad (eller heter det kanske funktionsnedsatt numera?) och hittar man en kändis som grädde på moset är man liksom hemma. Medelålders man, inga problem. Ungdomar: Nästan alltid hugg på första försöket. Invandrare: garanterat hugg på första försöket. Handikappad/kändis:Brukar också gå fint och enkelt att få med i vi fem-skaran. Om man nu tillåts generalisera en smula.
Men så var det där med medelålders kvinnor.
Någonstans efter 40 men före 70 händer något. Helt plötsligt är det fullständigt omöjligt att ställa upp på en sketen enkätfråga. Och ska det vara bild också? ALLLLLDRIG i LIIIIVET!
– Men, du ska bara svara på vad du tycker om det envetna regnandet?
– Nääää du, det kan jag absolut inte svara på.
Och så ojas det över att det bara är gubbar i tidningar och i tv. Ja så länge man inte meddelst vapenhot får tvinga sig till enkätsvar av folk lär det nog så förbli. För kan man inte skänka yttrandefriheten två minuter av sitt liv för att svara på en i de allra flesta fall alldeles harmlös fråga lär man sannolikt inte öppna truten när det verkligen gäller nåt som betyder nåt.
Är det en generationsfråga? Eller är det bara så att medelålders kvinnor hamnar i nåt slags jantelimbo som gör det omöjligt för dem att uttala sig offentligt om någonting alls?
Nu har jag skällt av mig.
Imorron, eller när det nu blir, tänkte jag visa lite av mina Greenpeacebilder från i somras. Det blir fina grejer det!

Äh, en bild va?

Jamen en bild måste jag väl pynta inlägget med, såklart. Från en av dagens plåtningar. Kommer så småningom i Actics kundtidning. Ja, inte den här bilden, men en hoper andra.

Maryjet!

Nu minsann har Mariette släppt sin nya musikvideo! Kollakolla här!
(Att jag bloggar dåligt för tillfället beror inte på bristande ambition – bara på mycket jobb. Vilket ju är bra!)

saturday fun in the park

Väntans tider

Inget är väl som de. Väntans tider alltså. Egentligen ska Novas lillasyskon komma om knappt två veckor, men initierade källor gör gällande att nedkomsten blir betydligt tidigarelagd. Och då törs man ju inte fara iväg allt för långt på uppdrag. I eftermiddags ringde Greenpeace (som jag ju var i Haparanda och jobbade för tidigare i år) och undrade om jag kunde åka iväg på ett hemligt uppdrag på lördag. Nja, det gick ju förstås inte så bra, såvida inte det handlar om en aktion för ginstens bevarande i grushålan i Spånstad. Vilket det förstås inte gjorde. Det var det tredje jobbet jag tackade nej till på lördag. Känns… ovant.
Anyhow.
Som ögonfägnad idag blir det en liten bild på dottern, som fått mammas fåtöljkartong ombyggd till koja. Fantasi är den bästa leksaken!

Måste apropå Nova berätta en skojig grej hon gjorde idag. Jag vet att det sällan blir lika roligt när man berättar om något som ungar gör, men jag gör ett försök.
Nova gillar att kolla på Nicke nyfiken på ps3:an. Bara att ploppa i dvdn så sköter det sig nästan självt. Men av nån anledning byter den språk emellanåt till finska.
Idag när jag satt och jobbade eller nåt vid datorn så kom hon och ställde sig i dörröppningen, pekade bort mot tv-rummet och sa ”blablublaublub”. Jag hajade inte riktigt vad hon menade utan följde med till teven. Och där stod Nicke nyfiken på, babblandes på finska!
Mycket skojigt, tyckte i alla fall pappa.