Ja vad betyder rubriken här ovan? Beslutsångest eller? Nä, inte riktigt. Den beskriver arbetsgången för att få fram en print på skådisen Görel Crona som jag tog några snabba bilder på en sen natt under inspelningen av Fröken Julie på Skottorps slott.
Originalbilden plåtade jag förstås med tjänstevapnet, en Canon 5DmkII för den som är teknikintresserad. Jag gillar uttrycket i bilden, Görels min och cigarillen i mungipan och bestämde mig för att den där nog skulle göra sig i lite större format, varför inte i svartvitt? Så jag bad Tomas på Expoteket göra ett par provprintar på akvarellpapper. Och jodå, de blev helt okej. Men hela stämningen i bilden tyckte jag andades nåt från förr, så jag beslöt mig för att krångla till det lite extra. Fram med storformataren, min nagaoka 4×5 tum (som jag använder alldeles för sällan). Reprofotografering av provprintarna. Sen framkalla neggen (vilket är både slabbigt, tidsödande och bökigt i största allmänhet). Igår kväll stängde jag så in mig i tvättstugan och förslöt densamma hermetiskt (nåja) från allt inläckage av ljus. Fram med alla dammiga skålar, förstoringsapparatur och mögliga kemikalier. När jag gör grejer i mörkrummet är det så gott som alltid lithkopiering. Vanliga svartvita bilder kan jag göra tusen gånger enklare i datorn, men det konstfulla uttrycket i lithkopior är svårt att återskapa i digital form. Det blir inte alls samma grej. Men lithprintning är svårt. För det första tar det tid. En kopia måste ligga uppåt en halvtimme i framkallaren innan den är klar. Sen väntar i vanlig ordning stoppbad, fix och en timmes skölj. Sen torkning och montering. Eftersom resultatat i väldigt hög grad påverkas av pappersval, vattentemperatur, framkallarens utspädning, framkallarens oxideringsgrad, framkallningstid, belysningstid, neggets hårdhetsgrad plus säkert andra faktorer som jag inte ens har en aning om är det inte alltid lätt att veta varför bilden blir som den blir. Framför allt är det mycket svårt att göra två likadana kopior, vilket ju också är en del av charmen. Jag gillar att blanda in ett par delar slump i det konstnärliga arbetet!
Första omgången blev kass av nån anledning. Förmodligen för lång belysningstid i förstoringsapparaten. Andra vändan blev bra! Sen orkade jag inte göra fler, men här nedan kan ni se originalbilden och hur den blev i lithkopierat skick. Om ett tag, när den digitaliserats en gång till och skrivits ut i större format, kan ni skåda den på galleri Tres Hombres i Tylösand. Räkna med en hutlös prislapp 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser