Archive for augusti, 2011

Mer analogt

Jag utlovade ju ett potpurri med bröllopsbilder från den gångna sommaren. De kommer. Har av någon anledning inte hunnit plocka ut urvalet än bara. Kommer snart. Tills dess blir det en liten surfbild från häromdan. Brorsan försöker lära sig kitesurfing, och när han var ute i plurret passade jag på att uppfylla åtminstone tre önskningar på en gång. Erik fyller 30 idag och har önskat sig nåt att pryda väggarna med. För egen del ville jag plåta surf från vattnet, så en uppförstorad surfbild till födelsedagen blir ju således rena kinderägget!
Eftersom digitalkameror (eller några kameror alls för den delen) inte gillar saltvatten rotade jag fram min utrangerade gamla Canon eos 1 och stoppade i en Tri-x. På med lånad våtdräkt och sen ut i böljan blå på västra stranden. Lite photoshopjox senare, mest för att få lite flashig färg på verket, och stor utskrift hos snälle Thomas på Expoteket var presenten i hamn. Jag tycker den blev riktigt cool!

Annonser

Nothing

Well I just have to be honest: I don´t have anything to write about today. So I´ll just give you a bunch of photos of my daughter. Enjoy them or not, next time I´ll show you some wedding pix from this summer.
Later man…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Digital, analog, analog, analog, digital, analog

Ja vad betyder rubriken här ovan? Beslutsångest eller? Nä, inte riktigt. Den beskriver arbetsgången för att få fram en print på skådisen Görel Crona som jag tog några snabba bilder på en sen natt under inspelningen av Fröken Julie på Skottorps slott.
Originalbilden plåtade jag förstås med tjänstevapnet, en Canon 5DmkII för den som är teknikintresserad. Jag gillar uttrycket i bilden, Görels min och cigarillen i mungipan och bestämde mig för att den där nog skulle göra sig i lite större format, varför inte i svartvitt? Så jag bad Tomas på Expoteket göra ett par provprintar på akvarellpapper. Och jodå, de blev helt okej. Men hela stämningen i bilden tyckte jag andades nåt från förr, så jag beslöt mig för att krångla till det lite extra. Fram med storformataren, min nagaoka 4×5 tum (som jag använder alldeles för sällan). Reprofotografering av provprintarna. Sen framkalla neggen (vilket är både slabbigt, tidsödande och bökigt i största allmänhet). Igår kväll stängde jag så in mig i tvättstugan och förslöt densamma hermetiskt (nåja) från allt inläckage av ljus. Fram med alla dammiga skålar, förstoringsapparatur och mögliga kemikalier. När jag gör grejer i mörkrummet är det så gott som alltid lithkopiering. Vanliga svartvita bilder kan jag göra tusen gånger enklare i datorn, men det konstfulla uttrycket i lithkopior är svårt att återskapa i digital form. Det blir inte alls samma grej. Men lithprintning är svårt. För det första tar det tid. En kopia måste ligga uppåt en halvtimme i framkallaren innan den är klar. Sen väntar i vanlig ordning stoppbad, fix och en timmes skölj. Sen torkning och montering. Eftersom resultatat i väldigt hög grad påverkas av pappersval, vattentemperatur, framkallarens utspädning, framkallarens oxideringsgrad, framkallningstid, belysningstid, neggets hårdhetsgrad plus säkert andra faktorer som jag inte ens har en aning om är det inte alltid lätt att veta varför bilden blir som den blir. Framför allt är det mycket svårt att göra två likadana kopior, vilket ju också är en del av charmen. Jag gillar att blanda in ett par delar slump i det konstnärliga arbetet!
Första omgången blev kass av nån anledning. Förmodligen för lång belysningstid i förstoringsapparaten. Andra vändan blev bra! Sen orkade jag inte göra fler, men här nedan kan ni se originalbilden och hur den blev i lithkopierat skick. Om ett tag, när den digitaliserats en gång till och skrivits ut i större format, kan ni skåda den på galleri Tres Hombres i Tylösand. Räkna med en hutlös prislapp 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur svårt ska det va?

Snart går leasingen på min v50 ut. Leasing betyder hyra på företagsbyråkratiska. Man hyr en bil i tre år och sen tjackar… flåt hyr man en ny. Egentligen kunde jag gott tänka mig att ha kvar volvon, men så är det ju så då att det ska till att bli tillökning i familjen. Och två barn går icke in i en v50. Åtminstone inte om far är 1,90 lång och ska köra med någon slags bekvämlighet. Eller rättare sagt: för tjugofem år sen hade det inte varit några problem att få in både tre och fyra ungar i en SAAB 95, som ju som alla vet var mindre än en v50. Betydligt mindre. Skillnaden är att 1985 fanns inte behovet, eller lagen, om att alla barn ska sitta monterade i stolar hämtade från amerikanska rymdprogrammet. Visst ska småttingarna åka säkert och hela det där, men måste stolarna vara så fruktansvärt STORA? Igår provade jag en Citroen C5, vilket är en jättelik bil. Rena atlantångaren. Givetvis fick jag inte med nån barnstol att testa med: jag räknade ju med att klämma in ett par barnstolar i en sån är ungefär lika enkelt som att hysta in en gummistövel i en gympasal eller nåt. Men vi mätte ändå med tumstock för att åtminstone kunna jämföra med min lilla trånga v50. Som visade sig ha sju centimeter större utrymme i baksätet än en C5:a. Oerhört märkligt. Så nu vet jag varken ut eller in. Tips emottages med tacksamhet.
På jobbfronten är det annars ganska lugnt för tillfället. Två roliga grejer har jag lyckats sälja in på sistone: I septembernumret av Att adoptera kan den som vill läsa om Emmanuella en gång till, förhoppningsvis med lite annan vinkel och andra bilder än i Vi föräldrar. Sen köpte gamla hederliga Kamratposten (nu med ny chefredaktör) in ett knäck från USA om fossiljakt i Montana. Mycket spännande läsning för de lite yngre! Alla barn jag känner är ju intresserade av dinosaurer, så den grejen tror jag går hem. Apropå Montana stod det idag tre personer i ett kök utanför Långås som allihop spenderat oproportionerligt mycket tid i Montana! Kvinnan vi gjorde jobb på anordnar resor till indianreservat och har således varit där flera gånger om året, reporter Tina hade jobbat på en farm i de västra delarna och så jag då som har bott där en sväng jag med. Kul, och oväntat!
Bilderna från det jobbet kommer i ATL magasinet så småningom, så istället visar jag en bild från helgen när vi tog båten över till våffelserveringen i Odensjö och smorde kråset. Och ungarna är egentligen inte alls så allvarliga som det ser ut.

Reprofotografering für alle

Igår ringde Peter W. Han undrade om jag kunde hjälpa honom plåta av tre-fyra tavlor som han funderade på att göra art prints av. Jovisst kunde jag väl det. Sen att de tre-fyra tavlorna i själva verket var typ 25, ja det må väl vara hänt. Peter är ju en kul gubbe och hans konst är rätt far out den med, så det blev en trevlig eftermiddag ute i Fastarp. Nova fick hänga med och roade sig med att bättra på baksidan på en av Peters tavlor med tuschpennor och oljekritor. Jag råkar förresten själv ha ett av hans alster. Kastrullkillen heter tavlan och brukar fungera rätt bra att skrämma små barn med.

En drink, i elfte timmen

Sommaren verkar vara oåterkallerligt över för den här gången. Men jag måste ändå tipsa om en sommardrink som nog är bland det godaste jag smakat. Tack Madde och Henke för den!
Här kommer receptet. Gör nu eller spara till nästa värmebölja.

1 liter apelsinjos med fruktkött
1 liter ananasjos
4 dl starkt exotiskt te, med 2 dl socker upplöst däri.
1 sjuttifemma vanligt brännvin.
Blanda ihop alltihop och frys in i en burk.
När det är drickdags, skrapa ner önskad mängd i ett glas och toppa med fruktsoda/sockerdricka.
Spriten gör att blandningen inte fryser helt, utan går lätt att få upp ur burken med en sked.

Mumma!!

In English:
Best summer drink ever:
2 pints orange juice with pulp
2 pints of pineapple juice
1 pint of strong, exotic tea with a cup of suger dissolved in it.
A bottle of vodka, Absolut or equal.
Mix and put in freezer.
When frozen, scoup up desired amout in a tall glass, top up with 7 up.
Enjoy!

Barnpsykologi

Den som ger sig i kast med att plåta barn märker snart att det inte är lätt. Antingen är de för små för att förstå talad svenska, eller så gamla att de tycker hela ärendet är pinsamt. Däremellan finns en annan ålder när man gör precis tvärtemot vad den vuxne med kamera säger åt en. Säger jag:vänd dig hitåt vänder sig motivet givetvis åt andra hållet. Det enda som funkar är, som alla föräldrar förstås redan vet, att säga vad barnet inte får göra. Som i Anines fall här nedan. Jag fotograferade henne i eftermiddags innan höstregnet började falla. Igen.
”Du får absolut inte lägga hakan mot stocken hörru”. Inte så svårt att lista ut vad Anine gjorde då väl…

Lilla fröken motvals