Asså, idag orkar jag inte skriva så mycket. Sorry. Hemresans + 30 timmar känns idag. Dessa förbannade tågföretag som mer sällan än ofta lyckas med sin föresats att flytta folk från punkt A till punkt B. I tid. Jag skriver tågföretag eftersom järnvägeriet i detta land ju numera är så snillrikt uppbyggt att alla ingående delar ägs av olika företag. Så när något går fel och folk inte kommer fram i tid är det ju alltid någon annans fel och absolut inget man själv kan göra åt. Mycket praktiskt.
Igår tröt strömmen när vi kom fram till Malmö Central, bara en ynklig liten enochenhalvtimme hemifrån. Och hemma, där satt Nova och väntade på sin pappa. Hon hade målat alla tio naglarna för att vara fin när farsgubben kom hem efter en vecka långt borta.
Strax innan elen så förtretligt försvann försökte Conny hitta någonstans  annat än i den allt annat än rymliga gången att ställa sin ganska stora resväska. När konduktören kom förbi fick han förstås frågan och svarade då förnumstigt att det inte fanns något sådant utrymme och att det här fina företaget (som för övrigt var DSBFirst) minsann inte fraktade bagage utan människor. Och för övrigt gick det inte att resa på något bättre vis än med dem. Sen blev det tyst i kupén. Strömmen försvann.
Efter en halvtimmes väntan i tåget förklarades turen för inställd. Ut strömmade hundratals människor på perrongen, och sedan vidtog ett märkligt Kafkadrama. Under två timmars tid visade sig ingen från något tågrelaterat företag. Överhuvudtaget. Högtalarsystemet hakade upp sig och ropade gång på gång ut att tåget x som skulle avgå till Y klockan 1908 var försenat och skulle avgå 1940.
Fast när datorrösten började sitt mässande var klockan redan 1945. Ett mässande som för övrigt hölls uteslutande på svenska, trots att åtskilliga resenärer från andra länder hade tänkt sig runda av dagen i Helsingborg, Båstad, Göteborg eller någon annanstans utmed banans sträckning. Inte så konstigt eftersom stationen före är Kastrup international airport. Men i Sverige talar vi svenska, eller hur det nu var Sven-Olle i Sjöbo uttryckte det.
När någon modig resenär slutligen vågade sig upp till centralstationen från vår öde ö till perrong (ingen visste ju om ett tåg norrut plötsligt skulle materialisera sig) visade det sig att personalen i Skånetrafikens holk helt sonika dragit igen luckan och tagit kvällen. Det kallar jag ett kundorienterat företag! Vem vet, kanske det var Så ska det låta på tv. Eller nåt annat som kändes mer viktigt än 700 rådvilla och handfallna resenärer som samtidigt missade sina flyg, möten, släktträffar eller döttrar som tappert väntat uppe på sin pappa långt efter läggdags.
Efter kanske två och en halv timme dök en konduktör upp, högröd som en solnedgång före oväder i fejset. Hon visste om möjligt än mindre än oss andra, och ojade sig mer över sin egen påtvingade övertid än något annat. Stackare. Fast du fick nog övertidsersättning i alla fall.
I SJ:s överraskande nog fortfarande öppna informationsdisk förklarades efter lite om och men att en ledning trillat ner och omöjliggjort vidare tågtrafik nämnda afton. Buss skulle ersätta tåg. Jag skyndade ner till perrongen för att meddela övriga resenärer, men när vi kom upp visade det sig att just SJ inte kunde köra, men att DSB nog skulle få fram ett tågsätt åt sina resenärer. Vilket också skedde efter dryga tre timmar från den ursprungliga strömtorsken. Hmm, jag visste faktiskt inte att DSB och SJ körde på varsina spår. Alltid lär man sig nåt nytt! Och en annan lärdom blir väl att man aldrig ska ta tåget igen. Gårdagens reseförsök var faktiskt det fjärde av fem möjliga i sträck som havererat. Men tjugo procents genomförandegrad får man nog vara nöjd med i dagens tågU-land Sverige.
Se där vad ordmassor man kan få ihop när känslorna svallar!
Just det, en sista grej: I SJ:s, DSB:s, Jernhusen AB:s (eller vems det nu är) värld blir folk inte kissenödiga efter klockan nio på kvällen. För då stänger skithusen på Malmö Centralstation. Så glöm inte bäckenet om ni ämnar dröja er kvar där om kvällarna, frivilligt eller ej.
Dagens bild får bli en från ett riktigt rejält åskväder över Fort Peck i Montana.Tycker den kan passa i sammanhanget.

Annonser