Just i detta nu sitter jag på flygplatsen i Minot (stan som för övrigt är rena Bangladesh för tillfället med tusentals översvämmade hus) och skriver. Egentligen skulle Conny och jag suttit i flygplanet på väg till Minneapolis för vidare transport hemåt.

Men

Montana och North Dakota ligger inte i samma tidszon. North Dakotas klockor går en timme före. Det är inte bra. Inte alls bra faktiskt. Medan C och jag satt i godan ro och mulade i oss pizza på Pizzahut klev övriga resenärer ombord på planet. Så när vi, välstoppade som två julkorvar, släntrade in för att gå igenom säkerhetskontrollen undrade de om vi skulle med halvsjuplanet. -Nä, halv femplanet. – Well, then you´re kinda late mister. Oerhört förvirrad tittade jag på mitt armbandsur som jag just tagit av mig för att gå igenom metalldetektorn, sen på klockan på väggen och sen på min klocka igen. Men som säkerhetsgubben skrockade ”här är vi lite före om man säger så, höhö.”
Eftersom vi bokat ej ombokningsbart började jag leta efter numret till SEB för att öka på huslånet för att ha råd att ta mig hem (sista minuten brukar INTE vara billigt). Men, pris ske Delta, för tjejen bakom disken bokade raskt om oss till nästa flight, hela vägen. Så kontentan blev att vi kommer hem endast fyra timmar försenade, men med gratis uppgraderade säten på transatlantflyget. Undrens tid är sannerligen inte förbi.
I pur glädjeyra bjussar jag på ytterligare en rodeobild. Håll till godo!

Barbackaridning

Advertisements