Häromveckan var vi på semester i Turkiet. En riktig slappevecka där det enda bekymret var om man skulle hinna bli hungrig mellan monsterbuffeerna. Jag såg inte många snickare som fått med sig hammaren. Inte heller några ekonomer med miniräknaren sådär lite casual i bröstfickan, redo att räkna om turkpengar till euro till kronor plus moms och sånt. Men kunde jag lämna kameran hemma? Näää. Såklart inte. Jag älskar gatufotografi, särskilt när man lyckas få till såna där skruvade bilder som verkligen kräver ett vaket öga. Ändå har jag så himla svårt att bara plåta för skoj skull, utan egentligt mål eller mening. Det blir mest skit. Åsså kommer man hem med minneskorten knökfulla av klicheer. Usch. Ändå går det inte att låta bli. Kan det vara sjukligt tro?
Här kommer i alla fall ett gäng petitesser. Om nån dag eller så får ni se bröllopsbilder istället. Det blir andra bullar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser