Jaha,  back on track dårå. En vecka på all inclusivehotell i Turkiet var sannerligen trevligt. Jag vet lika lite om Turkiet nu som när jag åkte, och de enda turkar jag träffade var de som jobbade på hotellet. Och det var i och för sig många. Inte minst i köket, som trollade fram tre överdådiga buffér om dan, med åtminstone tjugo olika desserter att välja på till både lunch och middag. Vilket himmelrike! Syrrans dotter Emmanuella väckte uppmärksamhet precis hela tiden. Alla ville gulla och busa med henne, och jag tyckte nästan lite synd om Nova som inte alls fick samma uppvaktning. Tydligen är det ovanligt med antingen adoptioner, svarta barn eller kombinationen av de båda, för släktskapet orsakade viss förvirring hos turkarna där nere. En av fotograferna som plåtade gästerna där nere undrade lite extra:
-Men, hon är ju svart och ni vita?
-Ja, vi har adopterat henne.
Varför då?
– För att vi inte kan få biologiska barn.
-Men det är ju bara att gå till doktorn så får man medicin och så är det klart? Och han, vem är det (pekar på mig).
-Det är min bror.
-Är han också adopterad?
-Nä, det är min biologiska bror.
– (pekar på sitt eget håriga ben och sen på mina likaledes ludna skånkar)Men han ser ju ut som en turk!
Nä, det var inte alldeles lätt att få ihop våra inbördes släktförhållanden för den stackars plåtisen….

Gött att vara hemma igen trots allt, även om jag gärna plockat med mig ett par privata kockar hem i resväskan. Det hade varit rätt skönt att slippa de dagliga middagsbryderierna.
Idag hade jag för en gångs skull nytta av att alltid ha kameran med mig. Just som jag passerade förbi byggplatsen på Nissastrand råkade jag få syn på två råbockar som hade förirrat sig in innanför byggstängslet. Här luktade bra bilder, så jag gjorde en omedelbar fulparkering mitt i gatan och flög ut med telet på kameran. Två gubbar och en gumma från NCC hade fått syn på rådjuren och försökte mota ut dem, vilket inte gick så bra. Rätt som det var fastnade den ene med huvet i stängslet,varvid platschefen Jörgen resolut tog livtag om den stackars kraken och helt sonika lyfte ut den i friheten. Strax efter gjorde kompisen samma sak, och lyftes även den ut från området under högljudda protester.
Bilden får ni nog se i Hau-Pe imorron. Eller här nedan om ni inte orkar vänta.
Imorron plåtar jag bröllop i Mölle. Säsongens första. Det ska bli  riktigt kul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser