Någon anmärkte på att det är bökigt att hitta in till barnfotoavdelningen på http://www.fotografhalmstad.se. Jag håller med. Det är lite med mening, fast bara lite. Barnfotografering är nämligen ett kluvet ämne för mig. Å ena sidan tycker jag det är skitjobbigt:be de lille/lilla titta åt höger, och huvet far garanterat åt vänster. Bäst blir det när man inte försöker styra för mycket utan bara låter barnen vara barn. Men då ska man försöka hitta en någotsånär snygg bakgrund, eller kanske lite gos med en förälder (som i nio fall av tio INTE vill vara med på bild själv), försöka hinna med att fokusera på något som rör sig snabbare och betydligt mer oförutsägbart än… en allsvensk fotbollsspelare. Moderna hem är dessutom ofta snygga, välstädade och energioptimerade. Men. De gör sig inte på bild. Tyvärr känner jag inte så många som bor i riktigt gammeldags hem med flagande medaljongtapeter….

Å andra sidan får man sällan sådana känsloyttringar hos vuxna som barn kan bjuda på. Gapskratt, dagdrömmeri eller tårsprudlande ilska. Det blir bra bilder det.
Häromdan var jag hemma hos kompisarna Tina och Marko för att framställa tvådimensionella versioner av Sigrid och Martin. Svårt som vanligt, men den här gången fanns i alla fall ett nytapetserat rum, en fluffig säng och fint fönsterljus att tillgå (med lite blixttillskott här och var)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser