Idag har jag arbetat som aldrig förr. Alltså arbetat på riktigt. Medan kusinerna Nova och Emmanuella ägnade sig åt slackerverksamhet, som barn ju oftast gör, stod far på vedbacken och slet ont. Det ska bli värme i stugan även nästa vinter, hur sträng den än må bli. All modern utrustning som tänkas kan (traktor med gripklo, vedkap där klabbarna ramlar rakt ner i klyven, transportband till lavbordet) till trots var den klent byggde fotografen rätt mör efter några timmars brottande med sura björkstockar. Men visst är det gött att känna i kroppen att man jobbat, när kvällen kommer! Och vi har dessutom tur som bara behöver någon enstaka kubik för att få lite myslågor i kaminen. Annat är det för syrran och Ea som nog gör åt med trettio-fyrtio kubik på ett år. Det blir många timmar att lyssna till klingans brustna sång. Usch.
Vedhuggarbilder är inte mycket att glo på, så jag bjussar på lite kusinbilder istället. Vassego!

Advertisements