Okej, här kommer lite fototeknik. Se det som ett tips.
Ibland blir inte bilderna så bra som man önskat. För egen del är så fallet nästan varje gång, men det har förmodligen mer med min självkritiska läggning att göra än att jag de facto är helt värdelös som fotograf. I annat fall hade sannolikt inte redaktörerna fortsatt ringa.
Hursomhelst.
Komposition, skärpa och sånt är inte mycket att göra åt i efterhand, mer än lite beskärning och oskarp mask. Men exponering och vitbalans, det är annat det.
Om man plåtar i RAW det vill säga.
Ni som har en digital systemkamera och envisas med att använda gröna rutan (fullautoläget), tänk om. Eller ställ åtminstone om kameran från Jpeg till RAW. Ni hittar det i någon av menyerna märkt bildkvalitet eller nåt åt det hållet.
För om jag som ikväll var och plåtade Robert Gustafsson i hans loge i Göteborg, och upptäcker att både exponering och vitbalans är helt å h-e har plåtat med kameran på JPEG, ja då är det inte mycket att göra. Du är fuckad. Och redaktören ringer inte igen.
Därför plåtar jag i RAW. Jag vill att redaktörerna ska ringa igen.
När du stoppar kortet i datorn öppnas filerna i en eller annan råkonverterare, tex Bridge om man använder Photoshop. Här kan man ändra en massa grejer, faktiskt så mycket att man allt som oftast knappt behöver öppna bilden i Ps. Vitbalans och exponering är två mycket viktiga funktioner som kan ändras i efterhand, tack och lov.

Se den första bilden på Robert här nedan. Spotmätning på fel ställe och bilden blir helt åt skogen. Men – ny vitbalans i datorn och så rejält drag nedåt i exponeringsreglaget och uppåt i kontrastspaken, så är bilden plötsligt helt användbar!
Visst, den vinner inga priser i tävlingar, men en bruksbild så god som någon. Och jobbet räddat ännu en dag.

Rätt ur kameran

Som pånyttfödd!

Advertisements