Idag luftade jag äntligen kameran för första gången på minst en vecka (lite gatufoto i sthlm oräknat). Det var ett ganska ovanligt uppdrag, eller väldigt ovanligt faktiskt. Jag var hemma hos en familj förra veckan och fotograferade till en fackförbundstidning. Jobbet handlade om att mannens arbetsgivare ställt upp på ett bra sätt när parets dotter tragiskt dog i cancer, bara fem år gammal. När vi plåtat färdigt undrade de om det vore möjligt att ta en familjebild och i efterhand kopiera in den bortgångna dottern. En sån önskan måste man ju bara försöka fixa! Sagt och gjort, familjen letade upp en bild på tjejen där hon sitter i soffan och jag tog en ny bild på resten av familjen i samma soffa. En timmes pysslande i photoshop senare så har jag faktiskt fått till en bild som känns hyfsat autentisk. Eftersom det i min vardagliga yrkesutövning är absolut no-no med dylika kloningsövningar kändes det spännande att försöka få till ett verklighetstroget resultat. Jag vet, i reklamfotografins värld görs det i mängd och parti, men för mig var det som sagt spännande. Och givetvis kändes det väldigt bra att kunna hjälpa en familj i sorg på något vis, om än bara med lite photoshoptrolleri.
Jag väljer att inte visa bilden av hänsyn till familjen; den känns faktiskt alldeles för privat. Men ni som vill läsa om deras öde kan göra det på http://www.hannagull.wordpress.com.
Istället får ni se lite experiment med en vissen tulpanbukett plus ficklampa. Inget speciellt, men ändå nåt.

Annonser