Det är inte ofta jag bryter svett i min yrkesutövning, det erkännes villigt. Eller ja, uppdrag som kräver lite extra i kreativitetsväg (till exempel bröllop) har en tendens att bli lika transpirationsintensiva som en timmes innebandy ungefär. Antar att det är högra hjärnhalvan som inte har tillräckligt med kylflänsar eller nåt. Men som sagt, oftast är mitt jobb rätt smäckert. Dock inte idag. Jag håller på med ett ganska lågintensivt reportage som inte ska vara klart förrän till hösten, och idag bestämde jag mig för att köra ner till Mölle och plåta Lars Vilks helt vansinniga konstverk Nimis (med Omfalos, Arx och allt vad de heter) i det egna landet Ladonien. Ni som inte varit där: Åk dit, det är värt besväret. Men gör det inte i februari. Från parkeringen är det kanske två kilometers vandring i bitvis brant terräng, vilket inte vållar några större problem om underlaget är torrt. Om underlaget är blankis under våta höstlöv blir det genast mer dramatiskt. Särskilt när man har största ryggan på, en kamera på axeln och en väska med storformataren i näven. Men det gick rätt bra, om än långsamt. Tyvärr var vädret inte alls vad jag hade hoppats på, så några mästerverk blev det inte direkt idag. Men ett fint träningspass i alla fall, och det är ju alltid nåt. Sen var jag tvungen att hasta norrut igen för att göra ett spekjobb (alltså ett reportage utan klar köpare). Eftersom jag inte vill att nån annan frifräsare snor idén visar jag bara en bild därifrån som egentligen inte har med jobbet att göra. Men lite fin ändå.
Imorron bär det av till Hylte med Dagens Arbete. Kul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Advertisements