Har man familjefritt en lördagkväll öppnas en hel radda möjligheter till slarv och oursäktligt leverne. Man kan till exempel

1) Spela tv-spel hela natten
2) Gå på lokal och supa bort både vett och hushållskassa
3) Moffa chirre och titta på våldsförhärligande alternativt scifi-rullar som INTE hittas i romkom-hyllan på Hemmakväll.
4) Försöka hitta de där skavande felen i fjolårets bokföring, utan att få onda ögat för att man ”bara sitter vid datorn en helgkväll”.
Eller så drar man, som jag,  ner mörkläggningsrullgardinen i tvättstugan, dukar upp kemiskålarna och tänder röda lampan…
Hade kvar en eller kanske ett par negg från Nigeria som jag tänkte testa lithframkallning på, men pallade bara med en enda kopia. Tålamod är inte min starkaste gren. Efter den bjöd dessutom grannarna den stackars gräsänklingen till bords, och det vore man ju dum att tacka nej till.
Så här blev i alla fall kopian, en panoramabild tagen med min gamla Hasselblad xpan i utkanten av Oshogbo. Att gå i kyrkan är poppis i Nigeria, och fler frifräsare än jag kunde räkna till tävlar om själarnas gunst.
Varje natt i Oshogbo vaknade vi av ett herrans(!) leverne, när nattgudstjänsterna drog igång i kyrkan tvärs över gatan. Vid midnatt började gospelkören sjunga upp sig, och när klockan drog sig bortåt halvtredraget eller så lät det mer som en vm-final i fotboll än en gudstjänst. Givetvis kände vi oss tvungna att kika in en kväll, och blev omgående motade längst fram i den proppfulla lokalen där ett par trädgårdsstolar i plast trollades fram åt oss. En mycket säregen och väldigt medryckande upplevelse, så långt man kan komma från en tegnérlada en bister söndagsförmiddag i gamla Svedala, endast befolkad av de två-tre närmast döden i församlingen.
Ska leta fram några knäpp från den där kyrkan till imorron, jag lovar.

Världens  största kyrka, Faith tabernacle, ligger för övrigt i Lagos och har kapacitet för 50000 sittande och över en kvarts miljon stående besökare.
De gillar att gå i kyrkan där nere, som sagt….

In God we trust

Annonser