Archive for januari, 2011

Snart bröllopssäsong..

… och vad kan väl passa bättre än lite inspiration från amerikanska bröllopsfotojournalistföreningens månatliga tävling?

Gamla ben är stummare än förr

I förmiddags ringde gårdagskvällens middagsvärdsgranne Johnni och undrade om jag händelsevis hade lust att testa föret i landets sydligaste alpinanläggning. Och visst hade jag det, trots att det var alldeles för länge sen jag stod i ett par slalompjäxor för att det skulle kännas helt komfortabelt. Och med åldern blir man väl fegare dessutom, sägs det. Men kul var det, och alla ben följde med hem i ursprungligt skick. Skandal bara att det var första gången nedför, den myckna snön till trots. Bättre ordning nästa vinter! Och ja just det, på hemvägen råkade vi på några törnemanska släktingar som haft en lyckosam grisjakt. Oskar tordes till och med provsitta svinet!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bara en bild

Har man familjefritt en lördagkväll öppnas en hel radda möjligheter till slarv och oursäktligt leverne. Man kan till exempel

1) Spela tv-spel hela natten
2) Gå på lokal och supa bort både vett och hushållskassa
3) Moffa chirre och titta på våldsförhärligande alternativt scifi-rullar som INTE hittas i romkom-hyllan på Hemmakväll.
4) Försöka hitta de där skavande felen i fjolårets bokföring, utan att få onda ögat för att man ”bara sitter vid datorn en helgkväll”.
Eller så drar man, som jag,  ner mörkläggningsrullgardinen i tvättstugan, dukar upp kemiskålarna och tänder röda lampan…
Hade kvar en eller kanske ett par negg från Nigeria som jag tänkte testa lithframkallning på, men pallade bara med en enda kopia. Tålamod är inte min starkaste gren. Efter den bjöd dessutom grannarna den stackars gräsänklingen till bords, och det vore man ju dum att tacka nej till.
Så här blev i alla fall kopian, en panoramabild tagen med min gamla Hasselblad xpan i utkanten av Oshogbo. Att gå i kyrkan är poppis i Nigeria, och fler frifräsare än jag kunde räkna till tävlar om själarnas gunst.
Varje natt i Oshogbo vaknade vi av ett herrans(!) leverne, när nattgudstjänsterna drog igång i kyrkan tvärs över gatan. Vid midnatt började gospelkören sjunga upp sig, och när klockan drog sig bortåt halvtredraget eller så lät det mer som en vm-final i fotboll än en gudstjänst. Givetvis kände vi oss tvungna att kika in en kväll, och blev omgående motade längst fram i den proppfulla lokalen där ett par trädgårdsstolar i plast trollades fram åt oss. En mycket säregen och väldigt medryckande upplevelse, så långt man kan komma från en tegnérlada en bister söndagsförmiddag i gamla Svedala, endast befolkad av de två-tre närmast döden i församlingen.
Ska leta fram några knäpp från den där kyrkan till imorron, jag lovar.

Världens  största kyrka, Faith tabernacle, ligger för övrigt i Lagos och har kapacitet för 50000 sittande och över en kvarts miljon stående besökare.
De gillar att gå i kyrkan där nere, som sagt….

In God we trust

Origo

För ett tag sedan gjorde jag ett jobb på Nyhemsskolan åt tidningen Origo, som riktar sig till NO-lärare. En riktigt snygg tidning, luftigt redigerad med bra bilder och illustrationer. Extra kul just därför att de ville ha en av bilderna som dragare på förstasidan, där läraren Anna Ranmar blåser upp en ballong. Så här blev det. Nu ska jag fortsätta kurera en ovälkommen flunsa. Hörs!
471

En gammal bekanting dyker upp

För ganska många år sedan följde jag stans coolaste 14-åring, punkaren Ludde. Under ett par års tid brukade jag hänga med honom nån timme eller så när inga andra jobb pockade på uppmärksamhet. Resultatet blev ett par-tre helsidor i Hallandsposten. Numera är Ludde vuxen, men har fortfarande kvar sin punkiga attityd, även om tuppkammen sedan länge är borta.
Ludde bloggar också och tydligen hade SVT:s Agenda snappat upp hans videoblogg om ungdomsarbetslöshet, och på söndag (tror jag) sänder de ett inslag med Ludde. Kolla här.
När du är klar med det, kolla här på årtiondets bästa bilder. Varning för blod, död och elände utfärdas. Bland mycket annat. Tack Roger L för tipset!

Ja vaddå?

Man kan väl få bju på lite natursnusk mitt i vintern?

Har ni inget annat för er så passa på att läsa Darebergs intervjuer med de nominerade i Årets Bild. Intressant!

Första dagen…. med vab

Idag var det första riktiga dagen på dagis för Nova. Men – vad är symptomatiskt för dagis om inte ständiga sjukdomar? Grannen här borta, Johnni, berättade att ifjol hade familjen som längst tre veckor i sträck helt utan sjukdomar. Tre veckor. På ett helt år.
Sålunda låg Novisen däckad i halsrossel och feber denna första dagisdag, och givetvis ringde kunden innan jag ens hunnit hitta VAB-fliken på Försäkringskassans hemsida. Som tur är har man en morsa som är pensionist och dessutom gillar att umgås med sina barnbarn. Så tack mamma!
I Varberg vankades presskonferens hemma hos en grisbonde, som slog larm om att tyskarna nu dumpar sina priser på griskött med anledning av den senaste dioxinskandalen där. Vilket ju förstås får negativa konsekvenser för de svenska kollegorna. Inte lätt att bildsätta på något kreativt vis, så det fick faktiskt bli den gamla vanliga, med ett svin i famnen. Och så lite varianter utan gris, men med bister uppsyn. Jaja, en gör så gott en kan. Praktiskt med rymddräkten vi fick dra på oss för att inte utsätta svinen för eventuella mrsa-bakterier. Praktiskt alltså eftersom den höll stall-oset i kläder och hår på hanterbara nivåer. Även om reporter Jan på ATL nog fick räkna med en del rynkade näsor i förstaklasskupén på tåget hem….