Archive for december, 2010

Nigeriabrev och harjävlar

Häromdan fick jag ett nigeriabrev. Idag kom ett till. Nä, inte ett mejl från oklar avsändare utan ett riktigt brev adresserat ”To:Director AndersA Bildreportage” Det första från England och det idag från Nigeria.
Storyn var den gamla vanliga: Nån rik tjomme i fjärran land har trillat av pinn och nu behöver arvtagaren en tredje part i Sverige som kan tänka sig att ställa upp med ett bankkonto för de fyra miljoner euro som han annars inte kan få ur landet.
Eller att personen i fråga är döende i cancer och nu vill skänka bort sina hundra miljoner till välgörenhet och av någon finurligt ihopkommen anledning måste ha just min hjälp med att fördela dessa. Som tack för hjälpen erbjuds ett antal miljoner. Verkligen bussigt. Världen måste vara full av oändligt godtrogna och lättlurande kålhuvuden, annars hade väl ändå den här businessen dött ut samtidigt med dinosaurierna. Men den siste idioten är ju som det heter inte född ännu, och det lär väl dröja innan han eller hon är det. Och kanske ska jag räkna mig till den skaran eftersom jag uppenbarligen varit alldeles för frikostig med mina visitkort nere i Nigeria. Men så länge det håller sig till ”Dear sir” och ”My greetings” i postade brev ska jag nog härda ut.
För övrigt kan man inte annat än att gräma sig över att gnagskydden inte kom upp på äpplaträden innan snön la sig och traktens rådjur och harar begick nattlig trespassing på jakt efter nödproviant. Två svårt sargade och snöpta fruktträd verkar ha säkerställt ytterligare en höst utan hemstampat mos till kanelen på gröten.
Och kattkräket ser inte ut att skämmas det minsta över sin odugligt genomförda småviltsrondering.
En passande bild på temat kommer från Bozeman, Montana. Imorron gör jag första jobbet efter jul Porträttplåtning åt tidningen Tara ska det bli, och jag tänkte faktiskt lufta Nagaokan, om jag nu reder att ratta den i tio minus förstås…

Annonser

lata dagar

Jaha, då var väl julen slut för den här gången. Eftersom vi inte varit hemma sen före julafton lär väl granen klätt av sig själv, och katten har väl hjälpt till med det som eventuellt suttit kvar i barrväg.
Några knäpp från ett vinterskrudat Slätthult kommer här. Kameran går ju i vanlig ordning inte att ta ledigt från.

Ögongodis

Här hittar ni förresten lite av årets bästa bilder, sammanställt av Denver Post och tipsat av Lars Dareberg. Bara lite att glutta på när skinkan och gröten trötit…

Dagens bild

Idag blir det inget…

…bloggande. Gissa varför.

Nu är faten slickade!

Inte min tekopp

Nä, naturfoto har jag inte tålamod att hålla på med. Dessutom blir det så himla lätt själlösa vykort av det, hur vackert det än är i verkligheten. Men idag kunde jag bara inte hålla mig. Det var ju så vansinnigt grant ute. Tjockt med snöfluff, solnedgång och femton minus. Har man en kamera bara måste ju skiten förevigas! Och vad ska jag med bilderna till? Ingenting förstås. Mer än att blogga dem kanske. Och så får jag ju en anledning till att skriva ”snuskiga bilder” en gång till. Det verkar vara den vanligaste söktermen som får nya besökare att trilla in här. Synd för dem bara att hitta natursnusk istället för nakensnusk. Haha.

För övrigt är sötosten kokad och klar. Julen räddad med andra ord.

Därför är det bra att vara kort i rocken.

Ja, jag vet att jag varit oduglig på att uppdatera bloggen på sistone. Jag skyller på julen. Eller snön. Välj själva.
En hel del jobb har det blivit så här i årets sista skälvande dagar, vilket förstås är bra för resultatet. Tyvärr just inget värt att orda om här, så jag tipsar istället om en (japansk?)fotokonstnär jag hittade på 500photographer-bloggen. Här är sidan. Jag vet inte ens om det är en man eller kvinna, men det spelar ju å andra sidan mindre roll. En del riktigt spännande och fantasieggande bilder där tycker jag.
Idag hade jag tänkt koka sötost, men se löpen gick ut för två år sen, så den löpte dåligt. Ny rekvirerad från staden så imorron blir det nytt försök. Har istället testat att baka ett italienskt julvetebröd, panettone. Strax ska den in i ugnen, så blir det bra och jag pallar kommer receptet här sen.
Sen är det hög tid att få iväg bilderna till årets bild. Eller som vi brukar säga, Roger L och jag i lagom bitter ton: Man måste ju skicka in för att vara med, men tro inte att du är med bara för att du skickat in. Medaljerna lär väl i vanlig ordning gå till en handfull talangfulla plåtisar, huvudsakligen från någon av de tre större städerna i landet. En teori (som förstås är full av luckor och motexempel) till varför så många kortvuxna fotografer är framgångsrika i till exempel Årets bild har med det gamla ordstävet att ”en duktig fotograf har ofta skitiga knän” göra. Med det menas att framgångsrika fotografer ofta söker nya vinklar, tex genom att ställa sig på knä för att få lite underifrånperspektiv. Och de som är korta i rocken står ju så att säga på knä mest hela tiden… 😀

Något i bildväg måste jag förstås komma med, så det blir en ståtlig julgran hemifrån byn.
Genom att ställa in kamerans vitbalans på tungsten (dvs glödlampsljus) blir omgivningen knallblå i skymningsljuset, som är mycket kallare i färgtemperaturen. Se det som dagens fototips.