Resan till Nigeria gav onekligen perspektiv på saker och ting. Som att vi har det väldigt bra och bekvämt här uppe i Sverige. Visserligen anade jag nog att så var fallet redan före förra veckan, men en vecka i Afrika gjorde mig väldigt mycket mer medveten om den saken. Och så läser man i dagens Hau-Pe om de boende i Vallberga (tror jag det var, ursäkta mig annars vallbergabor) som i en halvsidesartikel är mångordigt bestörta, förbannade och rent tosiga över att traktens ryttare låter sina kusar skita på allmän väg.
Hästbajs på vägen!
Man förstår sannerligen indignationen. Nu får det liksom vara nog! Att Vallberga ligger…lantligt beläget spelar förstås ingen roll. Ingen ska behöva ha skit på vägen, va!
För en vecka sen stod jag och väntade på just ingenting på landsvägen utanför Nik´s guesthouse i Osogbo när en flicka i skoluniform på väg hem från skolan slog av på takten när hon passerat mig, vände om och stod liksom och stampade ett par minuter. Sen kom hon fram och räckte, mycket allvarlig, över ett hopvikt papper samtidigt som hon mumlade ”please sir”. Jag vecklade upp pappret och läste om den tolvåriga flickan framför mig, som i sitt handskrivna brev bad mig ta med henne till mitt hemland som min dotter, på det att guds nåd skulle fortsätta lysa över mig. Jag mumlade förskräckt tillbaka att det nog inte skulle gå, och tänkte på de sju år det tog för min syster och Ea att få igenom sin adoption.
Hästskit på vägen
Slutligen ett lästips: Vägen av C. McCarthy. Mycket bra bok.
Imorron kommer nog lite publicerade jobb att visa tror jag.
Hörs sen då.

Annonser