Archive for oktober, 2010

Niclas & Marianne

Det är sällan väder och årstid klaffar så bra när man fotograferar bröllop som idag. Strålande sol (vilket normalt sett är sämsta tänkbara ljus för bröllop, men så här sent på året står solen härligt lågt hela dan), vackert brudpar och en miljö som sannolikt är bland de vackraste i södra Sverige:Vargaslätten.
Några små smakprov kommer här, och fler följer så småningom förstås.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Det bästa!

Ja, så heter Readers Digest på svenska, och dem hjälpte jag med ett fotojobb i Halmstad idag. Visste knappt att den gamla ärevördiga publikationen existerade längre, men det gör den uppenbarligen. Kul! Hur de hittade mig vet jag förstås inte, men jag gissar att det har med att göra att google börjat gilla mig. För nån månad sen återfanns http://www.andersa.com ungefär på sidan fjorton om man fnulade i sökorden fotograf följt av halmstad. Inte bra. Men sen har ju ni, kära läsare, genom era trogna besök på bloggen gjort att andersa.com åkt rakethiss ända upp till förstasidan! Så fortsätt läsa, by all means 🙂

Här kommer hursomhelst ett par bilder från gårdagens shoot med Anders Ilstam, fd styrelsegubbe på ett företag som heter Munters.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Imorron är det dags för årets sista bröllopsfotografering. Eftersom mina vänner Niclas och Marianne bor i Mahult har de fått lov att ta sina bilder på fantastiska Vargaslätten. En värdig final på en fin bröllopssäsong. Bilder kommer givetvis vad det lider.

Det blir inte gärna bra.

Tror jag snart ska sälja den dära Nagaokan. Visst, den är jättefin och mysig och sådär på alla sätt och vis, men resultatet blir i bästa fall oberäkneligt. Nagisen är alltså min högst analoga 4×5 storformatskamera i körsbärsträ. Testade ett par skott häromhelgen när jag plåtade bröllop, och fick tillbaka neggen idag. Inte snygga. Eller, kanske har de nåt ändå? hmm, vet inte riktigt än. Jag tror missfärgningen beror på att jag lagt filmen i frysen, och när jag sen tog ut den hade bladen klibbat ihop, och förmodligen då sabbat emulsionen. Slutsatsen blir väl att filmrullar går fint att frysa, bladfilm icke så.
För övrigt väntar världen på att bloggläsare nummer tiotusen ska höra av sig för att klejma vinsten. Vore ju synd om den brann inne….
Imorron visar jag nån bild från dagens jobb för Dagens Industri. Hörs dårå.

I hastigt mod avfotograferat storformatsnegg.

Nu är det nära!

Ujuj, om bara fyra besökare har min simpla blogg haft tiotusen besök sen starten i våras! Ni som går in nu, håll koll på räknaren till höger. En vintageprint till besökare numero 10000 utlovas! Eftersom jag inte själv ser (tror jag) vem som är vinnaren, hoppas jag ni är ärliga nog att låta rätt läsare vinna.
Idag åker jag till Ljungby. Hörs sen!

Nåt nytt, nåt gammalt

Puuh, lång dag idag. Först flänga Göteborg runt för att plåta entreprenadmaskiner i arbete. Precis som spännande som det låter. Hade dock med duktiga praktikanten Lisa, som går medieprogram i Borås. Läser du det här Lisa så kan jag berätta att jag skickade med dina bilder från den där trappan. Hoppas de kommer med!
Sen full fart hemåt för att hinna till tinget och plåta av en förundersökning. Låter säkert konstigt, men när du ser bilder i kvällstidningarna som det står Foto:Polisen under, är det sannolikt en plåtis som jag som varit ute och plåtat av polisens bilder. Oftast inte alls särskilt trevligt, med närgångna bilder på mordoffer och annat elände. Nästan hemkommen med två yummy sockerbullar väntandes i en påse jämte mig ringer bildredaktören och undrar om jag kopierat hela förundersökningen. Eh, nä, den var tjock som tre ikeakataloger ihop.
– Men den måste vi ha!
Handbromsvändning så halva vaniljfyllningen åkte ur bullarna och tillbaka således, där en synnerligen tillmötesgående Simon mötte med en varm lunta nykopierad förundersökning i näven. – Du har händelsevis inte en fax, undrade jag?
Visst hade de det, och jag behövde inte ens faxa själv, utan det fixade Simon (förmodligen inte hoppandes jämfota av glädje, men ändå).
Och väl hemma hade inte kaffet hunnit kallna!
Göteborgsbilderna ids jag inte ens visa, och förundersökningen är av naturliga skäl inget att se den heller. Så det får bli två andra idag. Först lyckan av att vara pappa: när ens dotter möter en i dörren efter en lång arbetsdag. Sen en bild från förra hösten när jag och reporter Hanna följde med Jonas till Polen där han fick sina ögon lasrade. Här en bild från hotellet när Jonas just blivit utsatt för Luke Skywalker och satt på skyddskåpor för ögonen för att inte riva upp hornhinnan i sömnen. Najs!

Just det: kom just ihåg en grej apropå Jonas ögonoperation: den lyckades inte helt första gången, utan Jonas fick åka tillbaka för ett nytt ingrepp. Väl fastspänd och bedövad på britsen började kirurgen böka runt i ögat, när han plötsligt utbrister Kurva! Kurva! Kurva! (med reservation för stavningen). Jonas har vid det här laget hunnit snappa upp ett och annat polskt ord, och som det ju ofta är lär man sig de fula orden först.
På polska betyder kurva hora.
Att Jonas blev hyfsat skakis där han låg utan att kunna påverka ett jota av vad dr polski hade för sig i hans synorgan, är väl nästan överflödig info va? Slutet gott allting gott dock, och nu har Jonas falksyn.

The moose must die

Idag började älgjakten i de södra landsändarna, om nu någon missat det. Jag kan väl på sin höjd beskrivas som ”hobbyjägare” i den betydelsen att jag:
inte sätter ut saltstenar
önskar inte livet ur varenda räv som kan tänkas konkurrera med mig om viltet
hukar mig på jaktvårdsföreningens årsmöte när paragrafen om frivilliga till arbetsutskottet är uppe till behandling
börjar inte dregla över grovkalibriga bössor med tjusiga gravyrer
vet inte var rågångarna (markgränserna) går eller vem som äger respektive grandunge
är oftast mycket vagt orienterad om var passen är belägna
minns inte vem som sköt vad i fjol
har inga troféer på väggarna hemma
går oftast inte omkring i jaktkläder på fritiden (även om de är både bekvämare och hållbarare än det mesta man har i klädväg i övrigt)
har samma gamla kantstötta patroner i bössan som för fem år sen

Trots det har jag haft nästan osannolik tur, åtminstone de två senaste gångerna jag varit med och jagat. I fjol till exempel, hann jag bara vara med första dagen, sen var det väl nåt jobb eller så som skulle göras. Vi hann inte mer än upp i tornet inför första drevet förrän en tjur kom travandes. Tre norma vulkan i bogen skickade honom omgående till de sälla. Och en massa kött till slakteriet.
Givetvis skaver det lite hos somliga att ”sta(ds)bon” gör ett gästspel på en halvtimme eller så, sänker en tjur och far tillbaka till stan för att stjälpa i sig glasskaffe på första bästa café och skrävla om sina storjägartakter.
Men det bjuder vi så gärna på.
Årets första jaktdag bjöd på såvitt jag vet tre fällda älgar. Ingen för min egen pipa, men det var fullt tillräckligt att bara njuta av det sagolikt vackra oktobervädret.
Oftast en floskel att kasta i ansiktet på jakttvivlare, men idag var den faktiskt sann.
(Ett par bilder i bildspelet nedan är från vår mindre lyckade svampjakt i söndags)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja va fasen, det kommer med lite  knäpp från fjolårets jakt också. Känsliga läsare varnas!

 

Är det slut nu?

På kantarellsäsongen alltså? Virrade omkring i skogarna utanför Åled i någon timmes tid nu på förmiddagen, hittade varken svamp eller var jag ställt bilen. Inte på en stund i alla fall. Sen lyckades jag få ihop till kanske en enda stackars macka. Mer tur att jag hittade bilen igen, annars hade det ju blivit pinsamt att behöva ringa en vän och begära hämtning.
En bild hittade jag dock på vägen hem.
Man får väl va tacksam för det lilla.