Idag började älgjakten i de södra landsändarna, om nu någon missat det. Jag kan väl på sin höjd beskrivas som ”hobbyjägare” i den betydelsen att jag:
inte sätter ut saltstenar
önskar inte livet ur varenda räv som kan tänkas konkurrera med mig om viltet
hukar mig på jaktvårdsföreningens årsmöte när paragrafen om frivilliga till arbetsutskottet är uppe till behandling
börjar inte dregla över grovkalibriga bössor med tjusiga gravyrer
vet inte var rågångarna (markgränserna) går eller vem som äger respektive grandunge
är oftast mycket vagt orienterad om var passen är belägna
minns inte vem som sköt vad i fjol
har inga troféer på väggarna hemma
går oftast inte omkring i jaktkläder på fritiden (även om de är både bekvämare och hållbarare än det mesta man har i klädväg i övrigt)
har samma gamla kantstötta patroner i bössan som för fem år sen

Trots det har jag haft nästan osannolik tur, åtminstone de två senaste gångerna jag varit med och jagat. I fjol till exempel, hann jag bara vara med första dagen, sen var det väl nåt jobb eller så som skulle göras. Vi hann inte mer än upp i tornet inför första drevet förrän en tjur kom travandes. Tre norma vulkan i bogen skickade honom omgående till de sälla. Och en massa kött till slakteriet.
Givetvis skaver det lite hos somliga att ”sta(ds)bon” gör ett gästspel på en halvtimme eller så, sänker en tjur och far tillbaka till stan för att stjälpa i sig glasskaffe på första bästa café och skrävla om sina storjägartakter.
Men det bjuder vi så gärna på.
Årets första jaktdag bjöd på såvitt jag vet tre fällda älgar. Ingen för min egen pipa, men det var fullt tillräckligt att bara njuta av det sagolikt vackra oktobervädret.
Oftast en floskel att kasta i ansiktet på jakttvivlare, men idag var den faktiskt sann.
(Ett par bilder i bildspelet nedan är från vår mindre lyckade svampjakt i söndags)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja va fasen, det kommer med lite  knäpp från fjolårets jakt också. Känsliga läsare varnas!

 

Annonser