För första gången på rätt länge tvingades jag ta till en genväg till fluffig deg idag. Det är bara att erkänna. Men sista brödlimpan var ur frysen, och vetesurmamman (ja, verkligen skumt ord) luktade…surt. Inte sådär fruktigt och härligt som en surstart ska göra. Jag misstänkte att den skulle fördärva hela dan om jag försökte baka på den, och att sätta en ny betyder ju att vi inte har bröd på bordet förrän om en vecka. Och nä, köpa bröd är inte ett alternativ. Och ja, jag har bakat surdegslimpor långt innan Martin Johansson gjorde det hippt bland manliga 30-plussare i stora delar av Sverige. Således återstod bara att ta till köpejäst. Hittade ett recept på rågsiktspåsen och gjorde ungefär som det stod, på en höft sådär. Van som man är att krusa och knussla med den där svårflirtade surdegen, som tar en hel dag från start till mål, och då ändå blir ganska kompakt och seg (om än väääldigt god) blev det en smärre chock när jag efter en timmes jäsande upptäckte att min broilerdeg helt sonika tryckt locket av min heavy duty hushållsassistentbunke på vad den nu kan vara, typ fem liter. Det är tryck i den dära industrijästen, inte tu tal om annat. Så imorron blir det monstermacka till frukost. yummy!

Monsterbröd i görningen

För övrigt var jag på möte idag, ett bra sådant som om allt går väl innebär att jag ska ge mig in i reklambranschen. Om ett par månader får vi se hur det går, bilder kommer förstås då också.
På stan mötte jag den här snubben. Det är nollning i färde verkar det som va…

Annonser