Archive for augusti, 2010

Konstigt att man inte möter sig själv oftare

Idag var det dags för besök på infektionskliniken inför den stundande nigeriaresan. Jag fasade mer för notan än för nålsticken, vilket visade sig vara en berättigad rädsla. 1800 pistoler för två stick, malariaprofylax och koleradito samt ett myggnät. 1800spänn! Till råga på allt hade resvana kollegan Hanna Johansson mage att berätta att det blir hälften så dyrt om man tvingar vårdcentralen att göra det hela istället, vilket de tydligen inte kan neka till. Man lär så länge man lever, eller hur var det. En rolig sak hände dock på kliniken. Före mig satt en äldre herre, där i som jag förmodar samma ärende. När jag kallades in frågade läkaren vad jag hette, och såg rätt brydd ut när jag svarade. – Va, Anders Andersson? Men… – Det heter ju jag också!, utbrast mannen som var före mig i kön, nu sittandes på en stol inne på själva kliniken. Kanske inte så konstigt egentligen, med tanke på vår… kanske inte helt världsunika namnkombo. Men jag tror faktiskt inte jag träffat på mer än ett par andra AA, någonsin faktiskt. I synnerhet inte på det viset!
Hemma hörs novisens små fötter allt oftare tultande på vardagsrumsgolvet. Mer och mer stabil för var dag som går. Härligt och alldeles obegripligt!
Granntjejerna var över på lite äppelpaj nyss, och Filippa visade sitt illröda märke på kinden. Riktigt vad som hade hänt hajade jag inte, men ett hörn på en vägg var i alla fall inblandat. Och en bild blev det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Hur man får ett grustag sexigt

Ja, alltså det här är inte den del av min fotoskola (som jag förstås borde uppdaterat för länge sen, förlåt förlåt), utan faktiskt en fråga till er, kära läsare. För jag vet då rakt inte. Var på reklambroschyrjobb i Hamneda idag, och hjullastare och grushögar ser oftast ut som… grushögar och hjullastare. Nåväl, det hela avlöpte väl hyfsat okej vill jag påstå, så hoppas kunden också blir nöjd. Bjussar på en liten pimpad grushög att glo på.
För övrigt tycker jag myndigheterna i Nigeria jobbar väl långsamt. Imorron väntar minst tre sprutor och två profylax inför den stundande resan. Vet att syrran och Andreas håller på att smälla av i längtan efter sin dotter som de ju inte fått träffa än. Hoppas, hoppas det blir snart…. Och  har någon av er varit i Nigeria förut tas alla tips och råd emot med tacksamhet. Själv har jag inte varit ens i närheten förut….

grushög, typ 0-50 eller nåt.

Spekjobb

För er som inte i frilanssvängen är säkert rubriken ovan obegriplig. Jo, att det har nåt med jobb att göra är ju inte så svårt att lista ut. Spek är förkortning för spekulation. Alltså ett jobb man gör på eget initiativ utan att ha en klar köpare på det. Idag gjorde jag och nyblivna frilansskribenten Ann Katrin Norling ett sånt på sångerskan från fornstora dar, Lena Andersson. Säger säkert inte alla något, men hennes monsterhit ”Är det konstigt att man längtar bort..” från nån gång på 1970-talet klingar kanske bekant. Lena bor sedan ungefär tio år i Kalifornien, men var tillfälligtvis hemma i Halmstad på besök. Sjunger ”för pengar” gör hon inte längre, men tar gärna ton i kyrkliga sammanhang, djupt religiös som hon visade sig vara och dessutom gift med en pastor.
Så vi får väl se, kanske kan ni läsa om Lena i en veckotidning nära dig nån gång snart. Håll tummarna!

Ja okej, jag fuskar lite

För första gången på rätt länge tvingades jag ta till en genväg till fluffig deg idag. Det är bara att erkänna. Men sista brödlimpan var ur frysen, och vetesurmamman (ja, verkligen skumt ord) luktade…surt. Inte sådär fruktigt och härligt som en surstart ska göra. Jag misstänkte att den skulle fördärva hela dan om jag försökte baka på den, och att sätta en ny betyder ju att vi inte har bröd på bordet förrän om en vecka. Och nä, köpa bröd är inte ett alternativ. Och ja, jag har bakat surdegslimpor långt innan Martin Johansson gjorde det hippt bland manliga 30-plussare i stora delar av Sverige. Således återstod bara att ta till köpejäst. Hittade ett recept på rågsiktspåsen och gjorde ungefär som det stod, på en höft sådär. Van som man är att krusa och knussla med den där svårflirtade surdegen, som tar en hel dag från start till mål, och då ändå blir ganska kompakt och seg (om än väääldigt god) blev det en smärre chock när jag efter en timmes jäsande upptäckte att min broilerdeg helt sonika tryckt locket av min heavy duty hushållsassistentbunke på vad den nu kan vara, typ fem liter. Det är tryck i den dära industrijästen, inte tu tal om annat. Så imorron blir det monstermacka till frukost. yummy!

Monsterbröd i görningen

För övrigt var jag på möte idag, ett bra sådant som om allt går väl innebär att jag ska ge mig in i reklambranschen. Om ett par månader får vi se hur det går, bilder kommer förstås då också.
På stan mötte jag den här snubben. Det är nollning i färde verkar det som va…

Hittat i arkivet

Sitter just och rotar efter representativa bilder att visa för en presumtiv kund i eftermiddag, men har nog inte så mycket i just den specifika kategorin jobbet handlar om. Hmm, får väl se hur detta går. Hittade i alla fall lite gamla godingar att bjussa på. Vi börjar med ett par mc-bilder, tagna i våras åt Byggnadsarbetaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blötare än blött

Hej vänner,

beklagar att det varit dåligt med uppdateringar här de senaste dagarna. Har varit på lite semester i skogen, utan vare sig dator eller uppkoppling.
Igår mötte HBK MFF på hemmaplan, i hällande regn. Inte lika bildmässigt som förra ösregnsmatchen, då nederbörden hållit i sig lite längre och gjort planen riktigt dyngsur. Igår var det mest fotografen som blev sur, både utvärtes och invärtes då jag faktiskt inte tog en enda bild värd att skriva hem om. Därför får det bli en bild av mig själv som omväxling, påpassligt, eller nåt, fångat av Thomas Gränsman.

surt sa räven

Roxette prints out now!

Well, here´s some good news for all you Roxette fans out there. My photographs from their Halmstad concert are now up for sale on my webpage!

Go to www.andersa.com and click the ”For Sale” button. The Per and Marie images are at the end, so please be patient and scroll thru the others to get to the goodies.
The default format is 35×50 cm, and the photos come as fine art gilée prints on aquarelle paper, but all kinds of sizes and mounts are possible. Contact me for any questions or pricing info on this.

Check `em out!

Marie Fredriksson