Pratade just med en kollega som plåtade bröllop för ett tag sen och lämnade över bilderna häromdan. – Go den. Ja den var fin. Jättefin den med. Och den, oj så fin. Ungefär så lät det enligt kollegan när de lyckliga tu gick igenom frukten av hans vedermödor.
– Men va fasen, man vill ju helst att de ska falla på knä av beundran eller nåt, muttrade kollegan missnöjt. Och visst är det väl så. Bröllop suger verkligen musten ur en, och då vill man förstås att kunden ska vara toknöjd med resultatet (vilket de ju oftast är, även om de inte faller på knä för en).
Igår fick jag faktiskt en sån respons. Sandra och Daniel hade just fått sitt bildspel på mejlen (de hann förstås inte vänta på att få det i fysisk form), och strax efter ringde Sandra och stortjöt i luren. Av glädje. Då vet man som fotograf att man hittat rätt, och den känslan är rätt go den. Jag blev så glad jag med att genast rusade in och hämtade min träkamera och sköt ett par plåtar rosstilleben. Natursnusk is da shit. Fast man ser oerhört fjöntig ut bakom trälådan…. Ska leta upp ett par bilder från Sandra & Daniels fotoshoot och publicera alldeles strax.

Annonser