Hej fotovänner! Idag blir det inte så långt inlägg eftersom jag stryker omkring i Båstad och hjälper Aftonbladet med lite bildjobb idag.
Men lite kunskap ska jag ändå sprida, och idag handlar det om brännvidder. Och vad är då det? Jo, det är något som anges i millimeter och är enkelt uttyckt ett mått på zoomfaktorn.  När du köper en ny kamera har det tillhörande objektivet oftast ett omfång på 18-55 mm eller däromkring.  Under 50 mm kallas vidvinkel, runt 50 mm normal och brännvidder över 50 mm kallas teleobjektiv. Med normal menas att objektivet ser motivet ungefär på samma sätt som våra ögon, medan teleobjektivet fungerar som en kikare och alltså kommer närmare motivet än vad våra ögon gör. Vad vidvinkeln gör får du räkna ut själv. Se bilderna nedan för ledtråd!
Ett par saker komplicerar saker och ting (som vanligt)
1) De flesta moderna digitala systemkameror har en sensor som är mindre än forna tiders film, från vilket termerna vidvinkel, normal och tele härstammar. Detta får till följd att utsnittet som fångas på bild blir mindre, vilket också innebär att en 20 mm vidvinkel egentligen blir en 30 mm vidvinkel, alltså lite mindre ”vid”. Det är nackdelen. Fördelen är att teleobjektiv å andra sidan blir längre än vad millimetersiffran anger. En 200 mm tele blir istället motsvarande 300 mm. Ja, jag vet att det är lite knepigt både att förklara och begripa.
2) Brännvidden på kompaktkameror anges också i millimeter, men i en annan skala. Ta siffran (tex 6mm) och multiplicera med 6 så får ni ungefär vad det motsvarar i ”riktiga” millimetrar.
Så vad ska man tänka på när man köper kamera (och objektiv) då? Så mycket vidvinkel som möjligt, är mitt tips. Standardzoomen jag nämnde här ovan. 18-55 mm har ett rätt bra och användbart omfång. Vidvinkel till inomhusbilder eller andra tillfällen när man vill ha med mycket på bild, och ett kort tele till porträtt och sånt.
Många luras att köpa ett häftigt 70-300 mm tele av säljaren, som gärna visar hur nära man kommer med det längsta teleläget. Att den i princip bara går att använda i fullt dagsljus berättar säljaren däremot inte. Enligt en gammal fysikalisk regel avtar ljuset med kvadraten på avståndet, och de konsumentgluggar som går för några tusingar är helt enkelt inte tillräckligt ljusstarka för att vara väldigt användbara. De har i typfallet en största bländaröppning på 5.6 eller rent av 6.3. Det innebär,förutom att slutartiderna blir långa, även att man inte kan få sådär snyggt kort skärpedjup som man ser på proffsbilder tagna med långa teleobjektiv. Ljusstark optik kostar pengar, så är det bara.
En annan väg att gå är att fundera lite på vad du huvudsakligen vill använda din kamera till. Vill du plåta närbilder på blommor? Köp ett macroobjektiv. Kostar inte många tusenlappar och gör jobbet så mycket bättre än allroundobjektivet. Tänker du mest fota porträtt? Köp en fast, ljusstark glugg, alltså en utan zoom och med bara en brännvidd på kanske 85mm. Du kommer bli förvånad så mycket dina porträtt blir med en riktig porträttoptik. För allroundplåtning kan den billiga zoomen funka, men även här kan en fast vidvinkel på kanske 35mm vara ett smart val. Ljusstark nog för att du inte ska behöva använda blixten inomhus, och möjligheten att få kort skärpedjup ger coola bilder.
Frågor på detta? Jamän mejla då!

Annonser