Okej, okej. Jag borde börjat här lite tidigare, men tysk precision och organisationsförmåga har aldrig varit min starka sida. Idag tänkte jag (försöka) förklara det där med tid och bländare. När du väl fattat det har du kommit en bra bit på vägen mot att ta kontrollen över din kamera. Egentligen är det ganska logiskt, men siffrorna som används tenderar att förvirra en del. Då kör vi.

På din kamera har du någon form av reglage, oftast en ratt, där du kan välja olika automatlägen (porträtt, sport, natt etc) eller mer manuella lägen. De brukar vara P, Tv, Av och M.
P står för programautomatik och vad det ska vara bra för vet jag ärligt talat inte. Jag använder den aldrig.
Tv betyder att du väljer tid, kameran bländare
Av betyder att du väljer bländare, kameran tid
M betyder att du väljer både tid och bländare själv.
Se kamerans sensor (där bilden fastnar alltså) som en spann som ska fyllas med ljus. När spannen är full är bilden rätt exponerad. För lite ljus = för mörk bild. För mycket ljus = för ljus bild.
Kamerans bländare är ett hål vars öppning du kan styra storleken på.
I liknelsen ovan således kranen som styr hur fort ljuset flödar in till sensorn. Ju mindre hål, desto längre tid tar det att fylla ”spannen”. Ju större hål, desto kortare tid. Ok?
Tiden är alltså ett mått på hur länge bländaren står öppen för att fylla vår spann med ljus, och anges i delar av en sekund. Moderna kameror klarar så korta tider som kanske 1/8000-dels sekund. Max inställbar tid brukar vara 30 sekunder som i kamerans display visas som  30″.
(Tiden brukar benämnas slutartid, eftersom det i vanliga systemkameror inte är bländaren som öppnar och stänger sig, utan ett slags ”teaterridå” som sitter mellan objektivet och sensorn. Men det behöver du inte bry dig om just nu. Bara en utvikning så du vet varför det heter slutartid.)

Så varför hålla på och ändra bländaren? Varför inte bara styra ljusinsläppet med tiden?
Jo, bländaren har en mycket viktig funktion:Den styr skärpedjupet.
Skärpedjup är termen för hur mycket i bilden som blir skarpt i djupled, alltså från kameran och framåt.
Ju mindre hål, desto mer som blir skarpt. Varför? Vet inte, det bara funkar så. Nöj dig med det du med.
Och när är det här användbart då?

Porträtt är exempel på när man ofta vill ha ganska litet skärpedjup för att ”sudda ut” bakgrunden och framhäva personen på bild.
Arkitektur och landskap är motivområden när man oftare vill ha skärpa över ett större område.
Sportfotografi behöver oftast kort slutartid för att frysa spelarnas rörelse på planen.
Vattenfall blir trolskt mjuka om de fotograferas med lång slutartid där vattnet rör sig under exponeringen.

Som du säkert räknat ut vid det här laget hänger slutartid och bländare intimt samman. Beroende på om du väljer att själv ställa in tiden eller bländaren blir det ju så här:
Stort bländarhål = Kort slutartid
Litet bländarhål = Lång slutartid
Kort slutartid = Stort bländarhål
Lång slutartid =  Litet bländarhål.
Nu ska vi röra till det.
Storleken på bländarhålet anges med en siffra, oftast någon av följande: 2.8, 4.0, 5.6, 8, 11, 16, 22
Ju mindre hål, desto högre siffra. Det är nog här många tappar tråden. Men eftersom din kamera är digital ser du direkt vad som händer när du testar olika bländare. Lägre värde=mindre skärpedjup.

Det var det hela för idag. Nu åker jag till Småland och fotar bröllop.Nya tag nästa vecka.

Annonser