Varför stoppar Nokia, SonyEricsson och alla andra telefonkrämare i så fruktansvärt mycket teknik som ingen ändå använder i sina telefoner? Resultatet blir ju bara att nallen krånglar mer. Jag minns min gamla Ericsson 198, den med den vikbara gummiantennen. Krånglade aldrig. Visst, det gick inte att koppla upp sig på google earth och se sig själv från rymden, och samtalen kostade sex spänn i minuten. Men man kunde ringa på den. Punkt. Igår fick jag tillbaka min N0kia E52, en flashig businesstelefon, från verkstaden. Satte den på laddning över natten och i morse hade den så att säga somnat i sömnen. Stendöd. Tillbaka till Teliabutiken med skiten. Gör om, gör rätt. Som lånenalle fick jag en fjösig, rosa huwai eller hur det nu kan tänkas stavas (för att inte tala om uttalas) som jag nu ska behöva lida av i två veckor medan min finne är iväg på upplivningsförsök. I-landsproblem, visst. Men irriterande sådant.

Ikväll går jag på vernissage x 2 i Tylösand. Först Jesper Petersson och sen Henry Diltz. Until later, some natursnusk från Vargaslätten

näckisar och rhododendron

Just det, var iväg på ett litet reklamgig i förmiddags också. Typ så hära:

Stålrör

Annonser