Ja, okej det här är old news  men eftersom jag inte skrivit om det förut blir det ju ändå nytt. På nåt sätt. När jag för tre veckor sen strosade omkring på Kastrup i väntan på att flyget mot USA skulle lyfta föll min blick plötsligt på en märkligt bekant herre. Det var Christoffer ”Stoffe” Lemke som också skulle till USA, om än lite längre söderut. Skönt att få snacka bort ett par timmar istället för att tillbringa tiden med att sniffa på dålig taxfreeparfym. Vi tog en frulle (förmodligen världens sämsta value per krona. 150 spänn för kaffe, yoghurt och äggmacka) och tjötade om gamla tider på Hau-Pe. Bakom oss tog ett annat känt plyte plats, nämligen Cardigans-Nina. Gissar att hon också skulle västerut. Stoffe berättade om när han i ungdomsåren hett åtrådde nämnda Nina, som just skulle till att brejka med sitt band. På Hultsfred spelade de på nån demoscen, och efteråt ville förstås Stoffe och hans likaledes storförälskade kompis träffa Nina. Men se det gick inte för sig. Så istället sprang de efter turné(mini)bussen och kastade in blommor genom rutan till Nina. Flera år senare träffade en gemensam bekant Nina, och frågade henne om hon kom ihåg killarna som slängde blommor efter henne. Ja, de var våra första riktiga fans, svarade den då världskända Nina….. Och nu satt hon och mumsade i sig samma dyra frulle som oss (även om det gissningsvis sved något mindre i hennes läder än i vårt). Vågade sig Stoffe fram? Nä, numera han ju vittomtalad kulturskribent, så han satt och väntade på ett move från Nina. Som dock  höll sig på sin kant.

Efter två veckor med fluffigt, vitt låtsasbröd i amerikat var så äntligen vetesurdegsbasen redo att jobba. Två goa limpor blev det, efter recept av Martin Johansson

.

Annonser