Äntligen! Sista jobbet gjort för Tribal College Journal:Fort Peck reservation i Poplar. Dödstrött efter en lång gårdag (eller varför inte en lång vecka förresten) och ett oräkneligt antal mil i bil på spikraka motorvägar i ensligt prärielandskap kom vi så fram till Wolf Point, och min gamla värdfamilj Gary och Mariilynn Johnson. Helt ärligt börjar jag blir rätt mätt på indiancollege nu. Hela resan har varit otroligt intressant och lärorik på alla sätt, och jag har träffat människor jag aldrig skulle ha stött på annars. Igår blev vi till exempel inmotade i Fort Belknaps radiostudio för en djuplodande intervju om själsliv och hur vårt arbete kan bidra till att föra deras college framåt. Jag tänker INTE nämna radiostationens namn för att undvika att någon överhuvdtaget råkar ratta in den på internet och hör mitt snurriga och endimensionella babbel.Hu!
Riktigt roligt att träffa min andra familj, som jag inte träffat på sex år. Tiden har stått ganska stilla i WP. Inte många affärer finns kvar att serva de knappt 3000 som fortfarande bor kvar. WalMart någon timme bort i Williston, North Dakota har dödat många småaffärer både här och i andra småstäder. Men i andra stycken har civilisationen faktiskt nått Montanas nordöstra utmarker. En holk förser lokala kosmopoliter med espresso och mikrobryggerier har poppat upp i nästan varenda håla. Så även här. Sorten ”Beaver” 8,5 % gav mersmak, så imorron kväll blir det bryggeribesök. James och Michelles dotter Kaylee, som möjligen var påtänkt senast jag träffade dem, var stora tjejen nu och vi bondade direkt. Lilltjejen gav mig till och med sin gamla digitalkamera, för att Nova ska ha nåt att öva med när hon blir gammal nog. Stort!

Advertisements